Vallstena s:n, beskrifvet i Månadsbladet 1885, sid. 78). Rörande några få andra af de här upptagna fynden är det ej fullt visst, att de verkligen tillhöra bronsåldern. Nästan alla äro de helt obetydliga föremål, som af en eller annan anledning blifvit medtagna; i annat fall är förhållandet i texten påpekadt.
Af förteckningen framgår, att 111 fynd med närmare uppgift om fyndorten äro kända. Dessa fyndplatser äro i det hela taget ganska jemnt fördelade öfver öns yta. På norra hära det komma 54 fynd med 90 fornsaker, på det södra 57 med 164; den sista höga siffran beror på att de flesta markfynden, hvilka ofta innehålla många föremål, äro funna på södra Gotland (fem sådana fynd — n:o 66, 72, 89, 95 och 104 — omfatta tillsammans 99 fornsaker). En närmare kännedom om bronsåldersbygdens utbredning kan först vinnas, sedan man lärt känna utbredningen af grafvarna. Emellertid kunna några antydningar redan på grund af fynden göras. I och omkring den breda, bördiga dalgång, som från Klintehamn och Vestergarn sträcker sig tvärt öfver landet i nordost åt Gothem, äro talrika fynd gjorda, ett förhållande som afsticker mot fattigdomen i det söder derom belägna bältet, hvilket är en skogstrakt med mindre bördig jordmån och ännu i dag mindre bebygdt. Den sydligaste delen af ön, söder om linien Ejsta—Alskog, synes under bronsåldern varit af stor betydenhet; isynnerhet är trakten omkring Hafdhem rikt representerad i fyndlistorna. På norra Gotland äro många fynd gjorda inom ett mindre område på vestra kusten, 1—2 mil norr om Visby, rundtomkring den nu utdikade Martebomyr. Men för öfrigt är denna del af landet fattig. Från Fårön är intet fynd kändt och endast 4 från de 10 nordostligaste socknarna af Gotlands fastland. Deremot har på den lilla, långt ut i hafvet belägna Sandön ett föremål från bronsåldern blifvit funnet.
