Ett graffynd från vikingatiden vid Frusta i Rödöns
socken, Jemtland,
af
P. Olsson.
För att kunna dels lemna Kongl. Vitterhets Historie och
Antiqvitets Akademien, i den mån sådant ännu var möjligt, tillförlitliga
upplysningar angående det några dagar derförut vid Frusta gjorda
fornfyndet, som öfverlemnats till Konungens Befallningshafvande i
länet, dels ock tillvarataga möjligen ytterligare funna fornsaker af
något värde, och slutligen för att söka utröna, om i närheten
funnos grafhögar, som borde skyddas, reste jag den 23 september 1886
till ort och ställe och träffade både jordegaren, gästgifvaren P.
Magnusson i Frusta, och stenhuggaren Pettersson, hvilken gjort fyndet.
Det nu raserade grafröset befanns ligga strax söder om Frusta gästgifvaregård på odlad mark, som sluttar lindrigt mot söder och liksom angränsande gårdars mark är rikligt försedd med odlingsrösen. Många dylika har jordegaren låtit bortföra och samlat stenarna till ett mindre antal stora högar. Grafröset, som legat helt och hållet ofvan jord, var nu jemnadt med marken, så att endast de stora stenarna lågo qvar (äfven dessa delvis söndersprängda), men småsten, jord och aska voro bortförda.
Röset, som varit i det närmaste cirkelrundt, visade sig hafva haft en diameter af 14 meter och uppgafs hafva varit 8 eller 9 fot, alltså omkring 2,7 meter, högt i midten. Öfverst hade det varit täckt af småsten, liknande dem hos odlingsrösen, men sedan man kommit omkring två fot ned, vidtog jord, blandad med större och mindre kalkstenar. Jordhögen hade alltså varit fullt 6 fot hög, och detta hade bort mana vederbörande att afbryta raseringen, enär något dylikt ej träffas hos odlingsrösen. Nära utkanten hade funnits en krans af större väl hopfogade kalkstenar, bildande ett slags fotkedja kring grafhögen.
