äro derför relativt färre. De omfatta tre tveeggade, långa, och två eneggade, korta svärd, 9 spjut och 8 sköldbucklor. De för de manliga grafvarna karakteristiska ringspännena uppgå till 10. Dessutom har ett ringspänne träffats i spikad kista tillsammans med ovala spännbucklor och ett treflikigt spänne; det utgör sålunda ett af de ytterst få undantagen från regeln.
De qvinliga grafvarna hafva, som vanligt, varit rikast på prydnader. Sålunda kunna 1881 års fynd uppvisa 60 ovala spännbucklor, fördelade på 31 grafvar; 29 innehöllo som vanligt ett par, de öfriga två hade synbarligen vid upptagandet af en ny graf tätt invid blifvit beröfvade den ena af de två bucklor, de tvifvelsutan från början innehållit. Bland dessa ovala spännbucklor förekomma flere ovanliga typer; särskildt framstå två mycket små, till hvilka motstycken alls icke äro kända. De s. k. likarmade bågspännena uppgå till ett antal af 11, bland hvilka tre af en mycket sällsynt form, prydda med två fristående bockar (närmast lika Sv. forns. 567, men bättre arbetade), och ett par af en likaledes temligen sällsynt form med uppstående djurhufvuden (närmast lika Sv. forns. 564). Sällsyntare voro de treflikiga, s. k. klöfverbladformiga spännena; blott tre sådana anträffades, alla tillsammans med ovala spännbucklor. Af runda bronsspännen hafva större, med rika djurslingor prydda former träffats i 10 grafvar och smärre, vanligare, i 15. Egendomligt är, att de å andra delar af samma fält och å graffältet söder om »Bysta’n», närmast »Borgen», temligen ofta förekommande, aflånga silfverspännena af dels inhemsk, dels hufvudsakligen främmande typ, ej alls förekommit å det här afhandlade området. Ett enda undantag göres af ett stort halfelliptiskt spänne (se figur 1) af starkt kopparblandadt silfver, hvilket genom sin egendomliga ornamentik genast förråder sitt främmande, sannolikt karolingiska ursprung; det är ett af årets vigtigaste fynd. Andra silfverprydnader, såsom hängsmycken, små spännen m. m., hafva temligen talrikt förekommit och kunna uppvisa flere nya former. Till de vigtigaste hör ett litet spänne i form af en i fotsid drägt klädd qvinna. Af särskildt intresse är ett litet silfverkors. Till prydnaderna få äfven räknas silfvermynt, hvilka tillsamman med andra smycken burits hängande på perlbanden. Vigtigast bland dessa äro två anglosachsiska mynt, det ena slaget för Eadweard I (901—924) — jfr B. E. Hildebrand, Anglosachsiska mynt i svenska K.
