(Sv. forns. 532—537) känner man blott ett någorlunda säkert fynd från Mem vid Slätbaken och ett annat, ej tillräckligt bestyrkt, från den midtemot Björkö liggande Adelsön i Mälaren. Frånvaron hittills af gotländska spännformer i de rika Björköfynden är så mycket mera förvånande, som andra fynd ej saknas, hvilka ådagalägga en direkt beröring med Gotland. Jag syftar här på de i temligen stort antal bland »Bystads»-fynden förekommande gotländska petrifikaten (enkrinitstjelkar, omarbetade till perlor, koraller slipade till sländtrissor, samt en mängd oarbetade stycken af båda de nämnda slagen, stycken af enkrinitkalk, ett stycke petrifikatförande Hoburgssandsten, bearbetadt till gjutform för silfvertackor, m. m.) Af så mycket större vigt är då att kunna för första gången uppvisa fyndet af en gotländsk, rund spännbuckla af en senare, något försämrad typ, tillsamman med ett par af de för fastlandet karakteristiska ovala spännbucklorna, äfven de tillhörande ett senare, något vanslägtadt utvecklingsskede (lika Sv. forns. 577). Fyndet träffades i graf med spikad kista, tillsamman med ett väl bibehållet qvinligt skelett, hvars öfriga utstyrsel utgjordes af perlor, ett litet rundt bronsspänne, en sax, en knif och en vid fötterna liggande jernbrodd. En anmärkningsvärd omständighet för öfrigt med detta fynd är, att liket legat i en mot den vanliga motsatt riktning, med hufvudet mot öster (Ö.+9° N.) och fötterna mot vester (V.+9° S.). Sådana undantag hafva visserligen flere gånger under de föregående åren anträffats, och äfven det sista kan uppvisa flere (med ofvannämnda 7) sådana, men afvikelsen från det vanliga är så stor, och undantagen så få och i ögonen fallande, att det väl knapt lider något tvifvel att bakom detta egendomliga förhållande gömmer sig ett ännu ej för fullgiltig förklaring åtkomligt etnologiskt faktum. Jag kan, på grund af andra, hithörande omständigheter, knappast tro, att det egendomliga förhållandet beror helt enkelt derpå, att likkistorna varit så förvillande lika i båda ändar, att en förvexling af fram- och bak-ända kunnat ega rum under transporten till grafven.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 65 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf. Bildtext: Fig. 2 Anglosachsiskt silfvermynt. 1⁄1. |
Äfven en annan graf hänvisar möjligen på Gotland. I en mindre graf (5 fot lång och 3 fot bred) utan spår af kista (spikar
