saknas) träffades ett bågspänne, som jag obetingadt skulle hänföra till gotländskt ursprung, om ej en beslägtad typ vore känd från de nordligare delarne af Sverige samt Norge. Emellertid är det första gången denna spännform träffats på Björkö. Fyndet utgjordes för öfrigt af en mängd glasperlor, två små bronsspännen i form af kors, en bronsnyckel, ett armband (?) af brons, ett bronsföremål i form af ett sittande djur, ett jernverktyg med träskaft, samt diverse andra jernfragment, några antagligen af jernbanden till ett litet träkärl. Af skelettet fanns ingenting bibehållet.
De från andra undersökta områden å Björkö kända grafvarna med en eller två hästar, liggande på en afsats vid grafvens östra ända, saknas ej heller å denna af fältet, men förekommo dock förlidet år blott fyra gånger. Förut voro sådana fynd blott kända från manliga grafvar, eller från graf med både man qvinna. Först år 1881 har ett sådant fynd gjorts äfven i en graf med blott qvinligt lik. Hästen ligger i denna graf på en afsats af 1 fots höjd, med benen hopböjda under kroppen och halsen och hufvudet böjda bakåt. Betslet ligger invid bakbenen; i hofvarne en jernbrodd. Något, som antyder huruvida hästen varit använd till ridning eller körning, finnes icke. Midt i den 7 fot långa, 5 fot breda grafven ligger ett qvinnoskelett med hopdragna ben, en ställning, som ej sällan förekommer i grafvar af denna form och antagligen beror derpå, att liket ursprungligen setat och fallit ihop då underlaget multnade. Till dess utstyrsel höra ett kring halsen gående väfdt silfverband, en mängd perlor, ett litet utmärkt vackert och väl gjordt silfverspänne med filigranarbete, ett par ovala spännbucklor af brons (närmast lika Sv. forns. 556), ett större rundt bronsspänne (närmast likt Bohusl. fornsaker, sid. 87, fig. 84), flere hängsmycken af brons, af ovanliga typer, lemningar af en skinnpung med bitar af kufiska mynt, samt diverse andra föremål af mindre vigt, hvilka ej här kunna specificeras. Grafvens djup var 4 fot. Kring väggarna och bottnen syntes spår af trävirke, som på golfvet gått i grafvens längdriktning. Tak kunde ej skönjas annat än öfver hästen, der virket låg i sammariktning som hästskelettet. Grafven var fyld med stora stenar, af hvilka en måste sprängas. Grafven var belägen i slät mark och endast igenkänlig på en obetydlig sänkning i denna.
