Från Jemtlands stenålder äro ytterligare funna:
a) Skandinaviska typer:
11.[1] En oslipad spjutspets af flinta fanns vid dikesgräfning år 1876 eller 1877 invid Sennsjön östra delen af Liths socken nära »domsätet» vid Midskogsforsen och förvaras nu hos Elias Hemmingsson i Lillsjöhögen, samma socken. Spjutspetsen, som And. Johan Hansson i Bringåsen lemnat mig till påseende, är särdeles väl arbetad, spetsig och hvass, med trind rygg på båda sidor och liknar icke någon fig. i Sv. forns. (men jfr dock fig. 51). Längden är 90 mm., största bredden, som är något litet ofvan midten, utgör 26 mm. och största tjockleken 12 mm. Nederst är en något tjockare del af omkring 11 mm:s längd, som möjligen kunnat lemna stöd vid vapnets fästande på ett skaft.
12. En dolk eller spjutspets af flinta är hösten 1881 funnen i en åker, nära en sjö, i Bränna i Frostvikens socken och förvaras ännu hos kyrkovärden G. Gustin i Gussvattnet af samma socken. Efter en meddelad teckning och muntliga upplysningar liknar den Sv. forns. 57, men har skaftet tvåeggadt såsom Sv. forns. 56. Längd omkring 165, bredd 30 mm. Spetsen är hvass.
13. En spjutspets af flinta, som skall vara alldeles lik n:o 11 härofvan, är funnen i ett röse på en åker i Ope, Brunflo socken, och förvaras hos Jonas Olausson derstädes.
14. En stenyxa med skafthål är på 1870-talet funnen under plöjning i en gammal åker i Handog i Liths socken och förvaras hos riksdagsmannen H. Andersson i Bringåsen. Yxan, som jag har till påseende, liknar mest fig. 59 å sid. 79 i Sveriges forntid, texten, af Montelius, men har skafthålet närmare midten och något smalare bane. Hon är slipad (bäst på öfre och undre sidan), i det hela båtformig, mot eggen högre och hoptryckt från sidorna, men mot andra ändan allt mera nedtryckt, utan utvidgad yxhammare samt utan åsar eller rännformiga fördjupningar. Eggen, som varit svagt bågböjd, har vid begagnandet blifvit något skadad; andra ändan, som är oskadad, ehuru icke fullt
- ↑ Numreringen fortsättes från den förra uppsatsen.
