upproriska undersåtar. Bilden har bestått af släta ytor i förgyldt silfver samt emalj, af hvilken senare dock endast enstaka spår finnas i behåll. Detta midtstycke höjer sig öfver en yta med sex runda flikar, som i sin ordning höjer sig öfver en rund yta; å denna utbreder sig i vinkeln mellan vart par af flikar en knippa af vinrankor. Å de sex flikarne ses ingraverade bilder af Christus, de fyra evangelisternas symboler samt apostelen Simon. Flikarnes nedersta delar förenas genom en bred konturlinie till en cirkel, inom hvilken läses:
+ IHESUS GVZ SUN WARI MEÞ VS
Bokstäfverna, hvilkas former här icke kunnat med full trohet återgifvas, visa att inskriften tillkommit under 1300-talet. Språket, på hvilket den är affattad, är gotländskt, och kan således inskriften med ganska stor säkerhet anses hafva tillkommit på ön. Men de slutsatser vi kunna draga från inskriften stanna icke härvid. Som denna inskrift med dess fromma önskan (Jesus, Guds son, vare med oss) icke kan vara efteråt inristad, hvilket naturligtvis mycket ofta kan vara händelsen med en inskrift, utan genom sin anordning visar sig vara ursprunglig, gör den med sig hela skålen till gotländsk, och erhålla vi således här en tillförlitlig, samtida uppgift om ett inhemskt arbetes ursprung, hvilket alltid måste anses vara af synnerligt intresse. Dessvärre är icke denna skål att räkna bland de yppersta ur arbetets synpunkt, som fyndet innehåller. Det finnes dock alltför många bevis för det inhemska arbetets godhet, för att vi i den tillfälliga omständighet, att just denna skål är gjord på Gotland, skulle kunna få ett stöd för det vanliga antagandet, att inhemska arbetet nödvändigt är svagare än det främmande.
Tre andra skålar stå denna nära genom sin form och genom sin upphöjda midt — hos alla en cirkelrund skifva, höjande sig öfver en sexflikig yta. På en af dem ses å den runda skifvan en graverad bild af en man och en qvinna, som taga hvarandra i handen framför ett träd. Här är icke fråga om en framställning af syndafallet, utan om en bild från sällskapslifvet af en art, som under 1300-talet var mycket vanlig: ett älskande par har ett möte i en trädgård. Flikarne upptagas af en serie fantastiska framställningar, tvåfotade djur med menskliga hufvud och med vingar, ibland med en svans, som öfvergår i växtdelar
