med bladornament, och biter uti den. Fig. 1 framställer denna scen, hvars hela hållning gör det nödigt att hänföra den till 1100-talet. Skålens utsida höljes af ett nät af bugtiga band, som än skilja sig åt, än närma sig hvarandra och då sammanhållas med runda nagelhufvud. Ur dessa band framgå växtornament, som mellan dem bilda ännu ett föreningsband. I tre rader gå dessa ornament rundt omkring skålen, och i den öfversta raden framställas här och der hufvud af olika slags djur, fåglar, lejon o. s. v. Fig. 2, som återger en del af skålens utsida, visar, huru föga man under medeltiden var intresserad af ett maskinmessigt upprepande: bland de många ornament, som förekomma i hvar rad, finnas ingenstädes två, som äro hvarandra fullkomligt lika.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 86 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf. Bildtext: Fig. 2. Ornament å utsidan af en silfverskål. Dunegårds i Dalhems s:n, Gotland. 1⁄1. |
Vi komma nu till de tre skålar, som äro försedda med högre fot. De äro så formade, att fotens konturer bilda fortsättning af skålens: sedan skålen öfvergått i fot, aftager hastigt bredden,
