Foten är mycket lägre än å de två föregående och derjemte vidare. Den upptages af tolf fält, som vi skulle kunna kalla päronformiga, ordnade i två rader, så att spetsarne skjuta in utmed hvarandra. I hvart fält förekommer en fantastisk fågelfigur; i hvartannat fält är figuren utförd i förgyldt silfver på en emaljerad botten, i hvartannat skiljer sig den emaljerade figuren från den förgylda bottnen.
Skålen är arbetad på enahanda sätt, men som ytan är mycket större, äro fälten i hvar rad åtta, och äro den yttre radens fält vida större, och tillkommer i dem dessutom den nyheten, att de fantastiska djurens hufvud icke äro graverade å ytan, utan blifvit med synnerlig skicklighet drifna, så att de springa fram — ett mästerligt arbete. Skålens runda inre bottenyta prydes af två liggande fyrfota djur, af hvilka det ena biter i en frukt, och det andra synes reda sig till att följa exemplet.
Dessvärre kan detta kärl icke prunka i sin ursprungliga prakt, ty metallen har nästan alldeles mörknat, och emaljen är å de få ställen, hvarest den ej fallit af, för närvarande mörk, utan att visa någon bestämd färg.
En skål af samma form och stort slägttycke i utstyrsel, ornerad med förgyldt silfver och emalj, förekommer i Louvre-museet. Det franska exemplaret, som är fullständigare, ty det har ett lock, formadt i öfverensstämmelse med skålen, har ett synnerligt intresse, emedan en å detsamma anbragt inskrift uppgifver orten, der det blifvit tillverkadt, nämligen Limoges i vestra Frankrike, som redan på 1100-talet och sedermera under medeltiden och början af den nya tiden var mycket fräjdadt för sin emaljtillverkning. Helt visst få vi anse Duneskålen härstamma från samma stad. Afståndet mellan Limoges och Gotland är visserligen stort, men om en samfärdsel, som betvingat ännu större afstånd, finna vi i Dunefyndet otvetydiga vittnesbörd. För öfrigt förekomma bland minnena från Nordens medeltid icke så få emaljerade föremål, hvilka antingen äro arbetade i Limoges eller äro att anse som frukter af ett från denna ort utgående inflytande.
Det tredje slaget af skålar, som ofvan nämndes, är här representeradt af ett enda exemplar — ett kärl, eller man skulle kunna säga en kopp, med platt botten och en jemnt uppstigande vägg, som mot denna bildar en trubbig vinkel. Från ena sidan
