Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/89

Den här sidan har korrekturlästs
81
BIDRAG TILL VÅR MEDELTIDS KÄNNEDOM FRÅN ÅREN 1880—1881.

utgår ett plant, mångsidigt handtag, som stärkes af en i vinkeln mellan kärlet och handtaget anbragt ring.

Detta kärl leder våra tankar till ett alldeles motsatt håll. Det kan nämligen icke finnas ringaste tvifvel, att vi här hafva för oss ett orientaliskt arbete. Kring kärlet går nämligen en rad af djur, parvis grupperade kring ett i hög grad konventionelt behandladt träd — ett motiv, som ytterligt ofta förekommer å alster af persernas och andra orientaliska folks konstverksamhet. Att detta kärl icke var nyss inkommet, när det nedlades i Gotlands jord, framgår emellertid deraf, att å bottnens öfre yta finnes med runor ristad den vanliga mystiska formeln

s a t o r
a r e p o
t e n e t
o p e r a
r o t a s

i hvilken man får samma fem ord, vare sig man läser uppifrån eller nedifrån, från höger eller venster. På bottnens undersida finnes groft inristad en femudd, en figur, som fordom ansågs hafva stor verksamhet för utestängande af onda andar.

I sammanhang med kärlen böra omnämnas de många skedarne af olika modeller. De kunna hänföras dels till 1200- dels till 1300-talen. Alla öfverensstämma de deri, att skedbladet är fullkomligt cirkelrundt.

De flesta af fyndets återstående föremål kunna betraktas som tillhörande drägten, såsom ämnade att gifva denna glans och prydlighet.

Föremål finnas, som troligen varit afsedda för håret, men det skulle fordras en speciel undersökning, hvartill här ej är utrymme, för att ingå på en bevisning för detta antagande.

Om halsen torde hafva bundits ett snöre, som hängt ned frampå bröstet och uppburit perlor och hängsmycken af olika slag. Det är mycket möjligt, att vi här hafva för oss lemningar af flere sådana halskedjor, men det kan vara för oss likgiltigt, om det varit en eller flere, då vi i närvarande stund äro intresserade allenast att veta, huru den första medeltidens halsband sågo ut. Till deras utstyrsel hörde i främsta rummet, om vi

6