Innan vi stanna vid denna slutsats, vi dock först fråga oss, huruvida det vi i öfrigt veta om det inhemska arbetets ställning under början af medeltiden berättigar oss till antagandet, att smycken af detta fulländade slag kunnat arbetas i Norden, särskildt på Gotland. I detta afseende kunna dock möjligen uppstigande farhågor med full trygghet afvisas, ty redan under hedna tiden voro gutarne i besittning af all den tekniska färdighet, som erfordrades för att kunna åstadkomma filigranarbeten af detta slag. Mönstret är visserligen i mycket främmande för den hedna tidens stil, men detta betyder naturligtvis intet, då beröringen med utlandet under medeltiden förmedlade bekantskapen med en mängd nya motiv, som, hvar de än voro uppsprungna, inom hela medeltidsverlden upptogos och behandlades som fullkomligt egen tillhörighet.
Andra hängsmycken förekomma i fyndet af betydligt mindre konstvärde, nämligen slipade bergkristaller, runda och kullriga, som äro infattade i smala, enkelt ornerade silfverramar. Äfven förekomma mynt samt mer eller mindre barbariska kopior af mynt, försedda med öglor och således afsedda att trädas på en tråd.
Till halskedjorna höra äfven perlor af silfver- eller guldbleck, de flesta spolformiga, samt delvis öfverspunna eller öfverflätade med trådar eller prydda med vanliga filigranornament — i de flesta fall synnerligen förtjenstfulla arbeten.
Äfven andra kedjor förekomma, flätade af silfvertrådar, kedjor, som midt på bröstet förenade sig i en rund, temligen tjock skifva, hvilkens öfre sida är försedd med en upphöjd fantastisk lejonfigur. Det är möjligt, att uttrycket skifva är oriktigt, och att vi i stället böra tala om en hermetiskt sluten kapsel eller dosa, i hvilken förvarades något, som kunde anses innebära för egaren ett skydd, en amulett snarare än en relik, då en relikgömma helt visst hade varit karakteriserad af en helig framställning. Liknande kedjor med liknande midtstycke förekommo, såsom ock redan blifvit antydt, i ett annat af gruppens fynd.
Armen smyckades af guldringar, löst flätade af temligen tjocka guldtrådar, hvilkas ändar äro uthamrade till en platt förbindelseled. Sådana ringar äro förut omtalade redogörelsen för de äldre fynden; tre förekomma i Dunefyndet. I ett par
