Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/92

Den här sidan har korrekturlästs
84
HANS HILDEBRAND.

är guldet starkt uppblandadt med silfver, hvilket röjes af den bleka färgen; formen är enkel och smakfull. Äfven en af dessa armringar, liksom en af skedarne, är försedd med runinskrift.

Äfven fingrarne voro smyckade med ringar. Den ifrågavarande fyndgruppen är ganska rik på fingerringar, ehuru de flesta äro söndergångna. Hufvudformerna äro tvänne. Den ena, som icke är representerad i Dunefyndet, består af sammansnodda guldtenar, ibland beledsagade af fina, mellan dem lagda guldtrådar — en form, som var ytterst vanlig under vår medeltids första århundraden och sannolikt äfven går tillbaka till den hedna tidens slutskede. Den andra formen är mycket rikare och består af en smal ring samt ett mycket vidt framstycke, så bredt och högt, att det aldrig kunde skylas under en handske, icke ens under en vante, hvars lösare textur medgaf en större elasticitet. Också hade man under medeltiden för sed att sätta fingerringarne utanpå handskfingrarne. Sjelfva ringen är af vexlande form, än ett enkelt band, med eller utan ornament, än en fläta. En till Dunefyndet hörande fingerring består af tvänne drakfigurer med vingar och hufvud, utförda i silfver med niello. Framstycket består ibland af en infattad sten, som stundom genom ett i densamma borradt rör visar sig tidigare hafva gjort tjenst som perla, ibland af en skifva, hopsatt af små, låga cylindrar, som vexelvis omsluta stenar, vexelvis prydas med metallornament.

En vigtig del i medeltidens drägt utgjorde bältet, såväl under tidehvarfvets förra del, då det verkligen gjorde tjenst, som under den senare, då bältet icke längre satt om midjan för att sammanhålla klädnaden, hvilken den tiden var så åtsittande, att något yttre medel ej behöfdes för att åstadkomma en sammanslutning, och bältet på grund deraf bars långt ned, hängande öfver höfterna, och just på grund af sitt icke praktiska syfte blef föremål för en rik dekorering.

I Dunefyndet finnas lemningar af åtminstone tre bälten, hvilka måste hafva gjort tjenst som verkliga bälten.

Af det ena finnes i behåll sjelfva spännet jemte ett långt i sammanhang med detta stående beslag, jemnbredt, af silfver med hvarjehanda ornament. Vidare finnas många bitar af sjelfva bältet, som varit öfverklädt med faconeradt tyg, samt runda