Gripsholms slotts konsthistoria under renässansen.
Kort öfversigt
Af
C. Eichhorn.
Intet af Vasatidens slott har såsom Gripsholm oafbrutet
intill våra dagar tjenat som boning för våra konungar; och
intet bland dem har följaktligen att förtälja om en så lång
rad af omgestaltningar och förändringar. Det oaktadt har
slottet än i dag bevarat så pass mycket af sin äldsta skepnad,
både in- och utvärtes, att en konsthistorisk undersökning af dess
första uppkomst och anordning ej alldeles saknar de nödvändiga
hållpunkterna. Det är en dylik öfversigt vi i det följande skola
försöka, med ledning af de något torftiga, men pålitliga källorna
från renässansen, hufvudsakligen slottets räkenskaper, samt under
rådfrågande af sjelfva byggnaden och den beskrifning öfver
densamma, hvilken härleder sig från slottets mångårige
tjensteman, hofkamreraren Ljungman (Sthm 1755; 2:a uppl. derst. 1790).
Äfven de senare beskrifningarna af Strinnholm (1822), Stierneld
(1825, bihang 1826) och Nordensvan (1880) samt den 1870
utgifna förteckningen öfver slottets taflesamling, med inledning
af nuvarande intendenten, kammarherre Ekenstierna, hafva
jemförts och lemnat en eller annan enstaka uppgift. Det bör
emellertid anmärkas, att det nya material till slottets byggnadshistoria,
de båda sistnämnda arbetena innehålla, hufvudsakligen leder sitt
ursprung från en samling anteckningar ur slottsräkenskaperna,
gjorda af framl. aktuarien, grefve Oxenstierna; men deras
framställning af ämnet är hvarken uttömmande eller fullt korrekt,
hvad man ej heller af dylika arbeten kan fordra.
Gripsholm räknar sin början som gods och fast hus från 1380-talet, då det bildades och sannolikt bebygdes af
