Slottets plan (fig. 2) visar den oregelbundenhet i anläggning, som tillhör medeltiden, och hvilken icke förekommer hos de slott, dem konung Gustaf veterligen från grunden uppförde, t. ex. Vadstena och Uppsala. Möjligen, ehuru ej sannolikt, skulle en annan förklaring kunna sökas härtill, nämligen grundens beskaffenhet; men detta antagande tarfvar bevis, hvilka, så vidt bekant, ej äro lemnade. En noggrann undersökning af grundmurar och källarhvalf skulle i det afseendet vara afgörande; men ej heller denna har blifvit gjord.
Underrättelserna om byggnadens fortgång äro högst sparsamma. Endast för året 1539 finnas räkenskaperna i behåll. Der omtalas flere murmästare och murare, bland dem främst Måns Höck. En gammal uppgift förmäler, att Hendrick van Kölen varit byggmästare för slottet under denna tid. Säkert är, att han redan 1540 var flyttad från Kalmar, och att han fyra år senare hade någon befattning här. I alla händelser drefs arbetet med stor kraft och var helt nära fullbordadt, då konungen 1544 tillskrifver sin befallningsman Harald Lake, att tyske timmermannen Jacob (förmodligen Richter, som sedan blef byggmästare på Kalmar) tilltror sig resa ett annat sparrverk på stora tornet, efter en af Harald till konungen sänd utkastning, under det Petter Hollender (byggmästare) gör andra tornet färdigt. Efter nu Hendrick van Kölen och en annan byggmästare gillat samma fason, så var konungen tillfreds dermed. Han såge gerna, att de med allvar företoge de tornen, så väl som annan byggnad, så att den ändtligen en gång blefve färdig, ty det vore nu på tiden. Hvad angick Haralds fråga, om konungen ville ha våningar (rum) eller skytt ofvanpå detta sparrverk, kunde han ej svara bestämdt. Byggmästaren borde laga, att det blefve starkt och varaktigt och väl tätt lagdt och befäst med bjelkar, då man sedan kunde inrätta sig efter behag och behof. Denna skrifvelse ger anledning till ett par vigtiga slutsatser rörande byggnaden. I första rummet synes visst, att år 1544 blott två torn funnos under arbete; då det ena af dem kallas det stora, voro dessa tvifvelsutan nuvarande Gripetornet och Vasatornet (1 och 2 å planen), de båda så till läge som murtjocklek och indelning ålderdomligaste bland slottets torn. Vidare var det, hvad stora tornet vidkommer, blott fråga om en provisorisk afslutning, tydligen föranledd af konungens önskan att snart kunna
