Sida:Svenska industriens män.djvu/126

Den här sidan har korrekturlästs

FREDRIK BRUSEWITZ.

En föregående lefnadsteckning i detta arbete[1] har gifvit oss anledning, att yttra några ord om den utveckling glasindustrien inom Sverige tagit på de sista årtiondena.

En af de män, som kraftigast medverkat till detta glädjande förhållande, är den, hvars namn utgör öfverskriften till denna teckning.

Fredrik Brusewitz, son till grosshandlaren i Göteborg Gustaf Brusewitz och Maria Charlotta Busch, föddes i nämnda stad den 22 September 1816. — Vid den tid Brusewitz, efter att under enskild handledning ha njutit undervisning i sitt föräldrahem, stod färdig att bestämma sin blifvande lefnadsbana, hade professor Carl Palmstedt bosatt sig i Göteborg och tagit Chalmerska institutet om händer.

Här ingick Brusewitz och blef icke blott en af Palmstedts flitigaste lärjungar, utan en af dem, vid hvilka den klarseende läraren fäste sina största och bästa förhoppningar.

Med anledning häraf, fick han 1837 företaga en studieresa i sällskap med Palmstedt, friherre Berzelius och då varande professorn vid Fahlu bergsskola I. S. Bagge, en färd, som på hans vetenskapliga utbildning hade ett högst väsentligt inflytande. Sedermera, och efter det han upphört att tillhöra Chalmerska institutet, besökte han tillsammans med Palmstedt ännu ett par gånger utlandet, och har sedan fortsatt dessa instruktionsresor på egen hand, samt flera gånger genomrest Danmark, Tyskland, Belgien, Frankrike och England.

Så väl hans teoretiska studier, som praktiska öfningar under nämnda resor, ehuru omfattande de flesta föremål på teknikens vidsträckta område, hade dock från början grupperat sig omkring en särskild industri, nämligen glasfabrikationen.

För att göra sina insigter fruktbärande anlade han 1857 i Mossebo socken af Elfsborgs län Bohsjö glasbruk och 1871 Strömfors glasbruk i den närbelägna Tranemo socken af samma län.

Hans omfattande åtgöranden för den svenska glastillverkningens höjande och fullkomning ha likväl koncentrerats omkring Limmareds glasverk, af hvilket han nu är egare.

Detta ansenliga etablissement, beläget vid Ätran i Åsarps socken af Elfsborgs län, hade såsom glasbruk gamla anor; men har först genom nu varande egarens energiska bedrifvanden höjt sig till täflan med de förnämsta anläggningar af detta slag i och utom landet.

Vi äro väl ej i tillfälle att framlägga några siffror öfver tillverkningens successiva tillvext under den senare tiden; men kunna dock nämna att den varit ganska betydlig. Om fabrikatets utmärkta beskaffenhet vitna de pris, med hvilka det hedrats på de stora utställningarna i London, Köpenhamn, Wien, Moskwa o. s. v.

  1. Josua H. Kjellgren. — sid. 5.