Sida:Svenska industriens män.djvu/136

Den här sidan har korrekturlästs
7

CARL AUGUST HERMAN SCHWIELER.

Slägten, hvars namn urspungligen var HermetSchwieler, härstammar från kantonen Zürich i Schweitz. En ättling Jakob HermetSchwieler nedsatte sig 1715 i Hamburg och förändrade Hermet till Herman, hvilket förnamn alla familjmedlemmar, äfven de qvinliga, sedermera buro. Dennes sonson Carl Ludvig Herman Schwieler, född i Lübeck den 5 Jan. 1786 införskrefs såsom sockerbruksmästare af herr Z. L. Zachrisson et komp. på Blacieholmen, ankom till Stockholm på sin tjugoåttonde födelsedag (1813) och blef genom gifte med Fredrika Sophia Stiegeler från Hannover stamfader för Schwielerska slägten i Sverige.

Carl August Herman Schwieler, slägtens härvarande hufvudman, föddes äldst af fem syskon, deraf tre ännu lefvande, i Stockholm den 11 Mars 1821. Efter att i en enskild läroanstalt, och sedermera vid Hillska skolan å Barnängen, erhållit sin elementarbildning, genomgick Schwieler 1835—1836 praktiska handelsinstitutet i Lübeck, hvarefter han begaf sig till Hamburg, för att lära sockerraffineringen och deltog der praktiskt under en tid af tre år i alla till sockerfabrikationen hörande göromål och detaljer.

Hemkommen till Sverige 1840, anstäldes han som fadrens medhjelpare vid dennes sockerfabrik och öfvertog efterhand, allt som den äldre Schwieler drog sig tillbaka, ledningen af den, efter då varande tiders måttstock icke obetydliga, fabriksrörelsen.

När 1855 fråga uppstod om anläggandet af en större, med den nya tidens hjelpmedel utrustad sockerfabrik vid egendomen Tanto i Stockholm, var Schwieler en af de fyra delegarne i densamma och blef, då en af bolagsmännen herr W. A. Freundt, efter endast två och ett halft års disponentskap, utträdde ur bolaget, ensam ledare af det stora, då ännu icke fullfärdiga etablissementet.

Sedan 1865, då fabriken stäldes på aktier, under firma Tanto Aktie-Bolag, har Schwieler årligen varit omvald till disponent-direktör. Den utveckling denna fabrik och det renommé dess fabrikater, under hans styrelse vunnit, är allmänt kändt, och om än äran deraf tillhör bolaget i dess helhet, är dock detta medelbarligen Schwielers verk. Att härvid icke ensamt hafva sett på egna intressen, utan med faderlig omtanka äfven vårdat sig om sina talrika arbetares väl, är Tanto aktiebolags heder och ett vackert minnesblad i dess blygsamme föreståndares medborgarkrans.