Efter återkomsten från England var det först efter öfvervinnande af många uppstälda
hinder, som Heljestrand lyckades att i sin födelsestad få hyra en liten skrubb eller afplankning
af omkring 4 alnars bredd och 8 alnars längd i ett der befintligt sliphus. Denna mer än
anspråkslösa lokal inreddes nu, så godt sig göra lät, till ett slipverk efter engelskt mönster med
8 slip- och polerställningar. Här inom detta inskränkta område undervisade och upplärde han
nu åtskilliga arbetare i tillverkning af saxar och bordsgafflar, hvarmed fortsattes till hösten år
1849. Vid denna tid hade ett af stadens sliphus blifvit ledigt att arrendera, och mot dubbelt
så hög arrendesumma fick Heljestrand af staden mottaga det på 25 års tid.
Nu först kunde hans verksamhet mera utvidgas; men samtidigt med denna lilla framgång började fröet utveckla sig till den bröstsjukdom, hvilken slutligen skulle bereda den sträfsamme, begåfvade mannen en för tidig graf. Troligen hade han ådragit sig denna tärande sjukdom under det treåriga vistandet i den trånga, osunda lokalen.
Då utsigterna nu började ljusna, ingick han jemte flere andra i bolaget C. O. Öberg & C:o för anläggande af en filfabrik och medförde härtill såsom kapitalbidrag alla de kunskaper i denna fabrikation, hvilka han förvärfvat sig i England.
Men ännu fick han ej uteslutande egna sig åt sin fabrik, ty flere gånger anlitades hans kända erfarenhet och utmärkta insigter af våra framstående bruksmän, hvilka önskade hans biträde för knytande af affärsförbindelser med utlandets stora etablissement i jernindustri. För detta ändamål företog han ytterligare trenne resor till främmande land: första gången (1851) med brukspatronen C. A. Rettig till England och Belgien; andra gången (1854) till England på bekostnad af brukspatron C. J. Olsson på Riddarehyttan, och slutligen år 1856 ånyo till England, och detta åter på anmodan af kammarherren v. Stockenström. Genom alla dessa resor vanns det åsyftade resultatet, hvilket till en stor del var Heljestrands förtjenst. — Dessa långresor voro nu visserligen slutade, men en längre, den längsta af alla var snart förestående.
Heljestrand kunde nu i lugn och med största förhoppning om framgång fortsätta sin egentliga sysselsättning, finsmidestillverkningen, och han fick äfven den glädjen att se sina fabrikat erhålla de bästa vitsord både inom och utom vårt land. — Men snart voro hans krafter brutna, kroppens nämligen, ty hans själ egde sin fulla spänstighet in i sista ögonblicket. En tärande lungsot lade honom i grafven den 29 juli 1861.
Till slut vilja vi anföra blott några ord, som stodo att läsa i «Post- och Inrikes Tidningar» kort efter Heljestrands död:
«Den aflidne har gjort sig känd för stor kunskap och nitisk verksamhet i smidesmanufakren i allmänhet och särdeles i de finare stålarbeten, hvilka af honom sjelf tillverkades. Inom sitt samhälle verkade han mer än någon annan på samma gång och med samma nit för manufakturens befrämjande och det allmännas angelägenheter. Till och med sedan han intagit den sjuksäng han ej mer skulle lemna, meddelade han ofta sina tankar och råd i frågor rörande det allmänna med det sunda omdöme och den klart uppfattande förmåga, som var honom egen. Han är aktad och saknad af det samhälle han tillhörde, och förlusten är så mycket större, som den säkert länge blir oersättlig.»
