Sida:Svenska språkets lagar band 1.pdf/12

Den här sidan har inte korrekturlästs


iv

mindre blir hans uppgift icke lätt, då han skall första gån- gen göra bruk af all denna rikdom, granska, ordna, dʊma, tillämpa. Vissa stora, allmänna drag upptäcker blicken snart: svårigheten vidtager egentligen, då man kommer till en stor mängd enskildheter, som dels alldeles icke, dels på ett ovän- tadt sätt eller blott under egna vilkor inträffa med den upp- stälda regeln. Detta måste än oftare blifva händelsen vid granskningen af lemningarna efter Svenska fornspråket, som till sina former är vida mer sönderbrustet än Isländskan, och sedan gammalt varit från den vetenskapliga sidan tillbakasatt, hvarom äfven den sväfvande rättskrifningen vittnar. En myc- kenhet frågor, som i det gamla systerspråket, under den åt detsamma egnade mångåriga betraktelse, länge sedan vunnit all behöflig tydning, vänta hos oss ännu på en tillfredsstäl- lande utredning. En större utförlighet blef fördenskull nödig. Skulle icke allt det tvifvelaktiga fortfarande inneslutas i det obestämdas skymning, så fick man en gång öfvergå från det allmänna till det enskilda, lemna theorierna, och träda verk- ligheten under ögonen. Det blef nödvändigt, att i första rum- met afse en trogen framställning af det historiskt gifna, hvars förhållande till ett vetenskapligt system blef en senare omsorg att antyda. I hvilken mån dessa båda ändamål här vunnits, tillhörer den oveldige kännaren att bestämma. Hurudan hans dom utfaller, skall han säkert taga svårigheten i betraktande, och ega någon välvilja för en moda, som, i fall framgången stode til henne i något gynsamt förhållande, vore mer än belönande, och hvars frukt bör i alla händelser kunna vara andra till något gagn, förmedelst den granskade och ordnade samlingen af okända eller förut obegagnade data, den stora massan af citater; under en noga iakttagen gränsskilnad mel- lan det faktiska, det af historiska vittnesbörd bestyrkta, och det hypothetiskt antagna hos mig eller andra.

Efter den ymniga skörd af Forn-Nordiska urkunder, som kommit den lärda verlden till del, genom en verksamhet, i Danmark sedan länge så att säga oafbruten, i Sverge på senare tider återvaknad och i Norge nyväckt, har eget anli- tande af handskrifter här kunnat i betydlig mån inskränkas. Emellertid instälde sig snart behofvet, att med eget handskrift- studium fylla några väsendtligare luckor; hvad Svenskan