vidkommer, jemväl i anseende till de fleste på 1600-talet utgifne forn-urkunders otillfredsställande bearbetning för trycket. En visserligen ej ringa olägenhet, särdeles i paleografisk hänsigt, har uppstått deraf, att Kongl. Bibliothekets stora sam- ling af Forn-Skandiska Lagar, företrädesvis Svenska, sedan många år fortfarande befinna sig i Lund, under Prof. Schlyters vård, för den af honom utgifna följden af gamla lagverk. Från den rent linguistiska sidan har likväl den häraf föror- sakade brist blifvit i betydlig mån afhulpen, genom det syn- nerligen nöjaktiga skick, hvari de af trycket utkomne land- skaps-lagarne å nyo framträdt; äfvensom, i enskilda fall, ge- nom Hr Prof. Schlyters välvilja, att ur de i hans värjo stäl- da handskrifter meddela de upplysningar, som varit mig för tillfället mest magtpåliggande, der ett ställe kunnat till sin Jäsart misstänkas, eller annars behöft stöd af en tillförlitlig urkund; hvilket till någon del gält Magnus Erikssons och Kristoffers Lands Lagar samt Stads Lagen, förnämligast dock Gottlands Lagen; och är det mig en angenäm pligt, att för denna godhet offentligen erkänna min förbindelse. Bland de af mig begagnade Svenska handskrifter innehar den s. k. Co- dex Bureanus främsta rummet, i hänseende till åldern. De ofriga äro en handskrift af Stads Lagen, 2 af Magnus Eriks- sons Lands Lag (hvilka 3:ne lag-manuskript blifvit på sista åren åt Kongl. Bibliotheket förvärfvade), samt handskrifter af Stora Rimkrönikan, Heliga Birgittas Uppenbarelser, Alexan- ders Historia och Membranen A. 1. Af de 2:ne Isländske membranerne, båda utmärkte, har i synnerhet den märkvär- dige, som i det följande åberopas under namn af Homil., va- rit ganska vinstgifvande. Äfven den Danska permeboken är af icke obetydligt värde.
Fastän sålunda ett ansenligt material erbjuder sig af den egentliga bokskriften, äfvensom af runskrifter en stor mängd är upptecknad och af Liljegren utgifven, yppa sig ändå be- tydliga svårigheter vid bedömandet af Svenska språket, i dess äldsta skick; emedan bokskriften, till och med i sin första af oss kända, icke synnerligen tidiga uppenbarelse, tydligen rö- jer en i vissa rigtningar redan försiggången ombildning (jfr. s. 19, noten, och s. 178); hvaremot runskriften, sådan hon står oss till buds, innehåller blott strödda, till en del osäkra
