framdeles finna en lämplig plats vid sidan af Ordbildningen, med hvilken flere vigtiga berörelse-punkter gifvas. Sedt i detta högre sammanhang kan ock ljud-systemet, i och för sig den minst populära beståndsdelen af grammatiken, lättare uppfat- tas och bättre förstås. Möjligen kan det ock, i vissa delar förskottsvis tillämpadt, på förhand vinna något intresse för sitt abstrakta innehåll. Verbets plats, i spetsen för Ordbøjningen, har åter sitt försvar i denne språkdels öfvervägande vigt in- om formlaran, såsom ock i dess stora betydelse för både Ljud- läran och Ordbildningen; en plats dessutom, som blifvit ver- bet tillerkänd i flere utländska språkläror, jemväl i Munchs Forn-Svenska.
Annars är planen för detta verk så utkastad, att sedan 1:a Bandet, i sina tre Böcker, lemnat Verbet fullständigt, i hänseende till böjningen, skulle 2:a Bandet upptaga Ordböjningens återstående delar, Nomen och Pronomen; möjligtvis äfven Partiklarne, så vida ej dessa komma att sparas åt Ord- bildningen, hvilken, föregången af Ljudläran, är ämnad att ut- göra 3:e Bandet; hvaremot 4:e skulle egnas åt Ordförbindel- sen eller Syntaxen. Emellertid har det nu lemnade häftet ingripit på de efterföljandes område, särdeles i fråga om Ljud- läran och Ordbildningen; så att hvad framdeles utgifves, kan i samma mån inskränkas, som dess ämne är på förhand in- rymdt. Härtill kommer, att ehuru den här påbörjade skrift närmast åsyftar språkläran, det likväl ingår i dess bestämmelse, att, under grammatikens hufvud-rubriker, jemväl innehålla ämnen till grundläggningen af en etymologisk ordbok, — hvad ock, utan det främsta ändamålets förbiseende, kun- nat tillvägabringas i den valda formen: afhandling, hvilken, i allmänhet för en fortgående kritisk undersökning den tjenliga- ste, väl lämpar sig att förbinda språklärans syfte med ord- bokens.
Då förevarande arbete är beräknadt att innehålla en sammanhängande kedja af språkets successiva utvecklingar, torde mången öfverraskas, när han finner liksom en gång från det nya till det gamla, i stället för den omvända ordningen, som är den naturliga, den vanliga, visserligen ock den för utförandet lättaste. Granden till den anmärkning, som i ty fall kan göras, är dock mera skenbar än verklig. Här, som
