vid andra tillfällen, är utgångspunkten tagen från det äldsta och ursprungliga, så snart en historisk pröfning och bevisled- ning förekommer. Men i allmänhet har ämnet blifvit inledt med ett flygtigt ögonkast på det nu bestående, liksom för att, med ett kort anslag af en känd ton, redan från början taga med sig en läsare, som till äfventyrs skulle vid första ögon- blicket frånstötas, om han, utan att genast känna sig hem- mastadd i en för honom bekant verld, måste genomvandra en längd af förgångar och förgårdar, och kanske i dem förlora sig. Det vore önskligt, om ändamålet kunnat ernås utan uppoffring af undersökningens stränghet å ena sidan, öfversig- tens lätthet å den andra. I senare afseendet torde ett och annat vara vunnet dels med den åt hvar konjugation egnade »återblick»; dels med den öfverblick, som erbjudes i andra Bokens sista (femte) kapitel, hvars hänvisningar böra särskildt underlätta öfverskådningen af 2 konjugationens anomalier (s. 76—99), i hvilka åtskilliga egenheter måst på mer än ett ställe komma under granskning. Vidare skall sammanfattnin- gen af det enskilda, så gamla som nya, underhjelpas af inne- hållet i detta Bands tredje Bok,[1] hvilken, såsom utgörande en öfversigt af verbal-bøjningen förr och nu, innefattar på en gång en sammanhållen tafla af det i de föregående Böc- kerna meddelade, och resultaten deraf, i regelbunden följd för modus, tempus, nummer, person; jemte det egna förhållan- det med participet, supinet, förkortning, verbal-bøjningens ur- sprung m. m. Der kommer ock att meddelas, ur de bästa tillgängliga källor, en rik samling af urkundliga bevis för alla enskildheter i de böjningsmönster, som uti första Boken blif- vit uppstälda för Isländskan och Forn-Svenskan; så ock för de vexlande former, som icke i ett paradigma kunnat upp- tagas, antingen derföre att de lika litet tillhöra det normala i Forn-Svenskan, som i Ny-Svenskan, hvilket t. ex. inträffar med den Bibliska plurala imperativen på -er; eller derföre att de ligga utom det allmänna skriftspråket, strödda i runor eller i dialekter, till hvilka senare Gottlands Lagen kan i viss mening föras.
- ↑ Denna kommer att upplaga nästa häfte, till storleken omkring hälften af det nu lemnade.
