Sida:Svenska språkets lagar band 1.pdf/30

Den här sidan har korrekturlästs


xxii
  • till ss (t. ex. stassens). 4:o någon gång mn för fn (t. ex. s. 170 þiumnaþ, 193 limnaþe, 508 þrimne[1]. 5:o ej sällan aflednings-konsonant utesluten (t. ex. dygh för dyghþ, frygh för fryghþ, lygh för lyghþ eller lyghn). 6:o i allmänhet þ, der äldsta Svenska fornskrifter ega det. Tyskt inflytande på språket märkes på några få punkter, t. ex. s. 177 bliuu (blefvo), 16 bilagþe (belägrade).
  • Cod. Bildst. = den s. k. Codex Bildstenianus, tillhörande Prof. J. H. Schröder, och i Företalet till S. Patriks Sagan s. XVII—XXII utförligt beskrifven af Stephens, som anser den vara från år 1400—1420, eller törhända ännu yngre. Denna pergaments-handskrift, i ett till längden mindre folio-format, är af mig åberopad endast efter den i Legendarium intagna texten, och med den der förekommande paginering.
  • Stads L. = pergaments-handskrift i qvart af Stads Lagen, för Kongl. Bibliotheket i Stockholm inköpt år 1848; utgörande 108 blad, af hvilka de 2 sista helt och hållet, samt det näst föregående till större delen, upptagas af hvarjehanda anteckningar. Rdst. Balken och Thj. Balken sakna hvardera ett blad; Kyrko Balk fins icke. Denne membran, hvilken synes vara från början af 15:de seklet, utmärker sig genom följande egenheter: 1:o stundom scl för sl (t. ex. scla, sclikt, scledha, sclektena, för sla o. s. v. jfr. Frumpart. s. 85). 2:o någon gång n för r i komparativer (t. ex. rættane, dyrane, hardhanne, för rættare o. s. v. jfr. Frumpart. s. 209). 3:o ofta dh för t i slutet af ord (t. ex. öradh, egidh, varidh). 4:o i allmänhet gyri för göri (pres. konjunkt.), datter (jfr. Æ. B. 1) för dotter. 5:o vanligen fu för v mellan vokaler. Ingenstädes förekommer þ. Jfr. vidare, bland tryckta skrifter, Stads L.
  • Magn. Er. Lands L. = Magnus Erikssons Lands Lag, aldrig af trycket utgifven.
    1. Membr. = en för Kongl. Bibliothekets i Stockholm räkning år 1845 inköpt handskrift på pergament, 144 blad af 7 tums höjd och 5 tums bredd, af hvilka de 138 första upptaga Magn. Er. Lands L. och en Kyrko
      1. Kan möjligen ock läsas þriuine, såsom är antaget på det anförda stället i Legendarium.