allenast afvikande läsarter upptagna, samt i texten de luckor fylda, som förefinnas Cod. Reg. III, hvilken deremot, såsom »mäst fullkomligh» (d. v. s. fullständig), valdes till textens samtliga grundlag. Vid anstäld jemförelse märkes dock lätt, att ifrågavarande codex äfven så litet hos Hadorph, som hos Messenius, framstår i sin rätta skepnad. Den Messeniska texten, med sina godtyckligheter, är till sin betydligaste del af Hadorph omtryckt (likväl med ändring af å till a), och nya godtyckligheter ha blifvit tillagda; varianterna ur de bäste codices äro jemförelsevis få och ej sällan illa lästa, åtminstone i tryck felaktiga. För den sista upplagan af St. Rimkr., i första bandet af Scriptores, är Hadorphs tryckta text, med hans läsning af varianterna, begagnad, och, såsom man finner, med all noggrannhet återgifven; dock så, att Hadorphs varianter stundom blifvit inflyttade i texten, samt nya läsarter ur yngre handskrifter tillkommit i noterna, möjligtvis äfven på något ställe af texten; hvaremot andra, ur äldre codices, blifvit uteslutna.[1]
- ↑ Såsom prof af svårare ställens behandling i de tryckta upplagorna må följande exempel anföras: Cod. Reg. III har s. 13 som skadhan nöth; Messenius s. 16 som skadan nööt; äfvenså Hadorph s 32, Scriptores s. 10, utan varianter. Cod. Reg. I. 6: 1 och Cod. Verel. s. 10 hafva som skadan löth, Cod. Reg. II. s. 225 som skadhan löth, d. v. s. fick, impf. af liuta, få. — Cod. Reg. III har s. 14 omeningen medh stiilth ær, af Messenius s. 16 rättad till med ståltan häär; hos Hadorph s. 32 med stollen häär, likväl med angifvande af läsarten stylda, förbigången i Scriptores s. 10. Cod. Reg. I har 6: 1 medh stylda hær (stöldhär, förstulen här), Cod. Verel. s. 10 och Cod. Reg. II s. 225 medh styldhæ hær. — I Cod. Reg. III läses s. 22 oss siik staa eller stoa, hvilken blindmening hos Messenius s. 26 heter hos sig stå, hos Hadorph s. 40 hoos sik staa, med varianten sik hohen skoo, som äfven fins i Scriptores s. 14. I Cod. Reg. I läser man deremot 10: 1 sik hosen skoo, Cod. Lundens. s. 21 sigh hosen skoo (jfr. i denna afhandling s. 123). — I Cod. Reg. III s. 78 ses uttrycket the räddes nordhman ey eeth kast, hos Messenius s. 90 the räddes Nörmän ey ett kast, hos Hadorph s. 104 och Scriptores s. 36 the räddes Normän ey ett kast, utan variant; af hvilken läsart Ihre blifvit föranlåten, att gifva kast en ny betydelse: strid, kamp, utan att ändå dermed göra den i frasen uttryckta mening mera rimlig. I Cod. Reg. 1 finner man 31: 1 ok ræddis normen ey eth bast, Cod. Reg. II s. 296 ok reddes normæn ey eth basth, Cod. Verel. s. 68 och ræddes normæn ey eth bast, Cod. Lundens. s. 89 the ræddhis nordmen ey eth basth; således enstämmigt ey eth bast eller basth, d. v. s. ej ett grand, ej det ringaste, liksom Forn-Tyska niht ein bast (jfr. Grimm, Gram. III. 728). Se vidare i denna afhandling s. 193, noten.
