Sida:Svenska språkets lagar band 1.pdf/364

Den här sidan har inte korrekturlästs


310
iii boken. — pres. indikat.

utgöra ett impf. (jfr. s. 283), är det af betydelse, att finna -m, såsom tecken för 1 sing., just i ett hjelpverb, som är af alla det mest begagnade, och sannolikt ett af de aldra äld- sta. Detta -m har också motsvarighet i både Isl. och an- dra språk. RASK hänvisar på m såsom en gammal lem- ning uti Isl. em, Mös. Göt. im, Ang. Sax. eom, Eng. am, Tyska bin, Lat. sum, inquam, Grek. och Lith. ändelsen mi, äfvensom en dermed jemførlig i Slaviska språk, Fin- skan och Lappskan (jfr. Isl. Spr. Oprind. s. 102, 136- 137, 258). GRIMM lägger härpå än större vigt. Enligt re- geln, säger han, ändas 1 sing. utan konsonant (d. v. s. såsom person-tecken), undantagandes a) i F. Hög-Tyska pres. indik. af 2 och 3 svaga konjug. på -om, -em,[1] sedan -on, -en. b) F. Hog-Tyska gam eller gem (går), stam eller stem (står), tuom eller tom (gör), pim, nu bin (är). c) Mös. Göt. im, Ang. Sax. eom, beom, Isl. em, F. Ned. Sax. bium, biun, sten, don eller dom. Detta -m anser GRIMM vara den ur- gamla allmänna flexionen för 1 sing.; i kraft hvaraf man skall ha haft ej allenast ett Mos. Göt. salbom, habaim eller habam, men ock ett haitam (voco), haitaum (vocem), haihaitam (vocavi; se Gram. I, uppl. 2, s. 1043, 1046). Denna mening understödes af personal-ändelserna uti icke-Germaniska språk, bland hvilka, efter GRIMMS framställning, Sanskrit, Lith., Lett. och vissa Slav. språk delvis, Krainskan i allmänhet för presens, upptaga -m; hvartill Grek. har en jemförelse-punkt i verben på mi, t. ex. didwμi, lqui; ännu flere Lat. i legebam, legeram, legam, legerem, legissem, undantagsvis i pres. indik. sum, inquam (s. 1061[2]). BOPP, som delar samma åsigt, fortsätter bevisningen, under förklarande att den fulla beteckningen för 1 sing. i det transitiva aktivets pri- mär-former är utan undantag mi (ett försvagadt ma), uti Sanskrit och Zend; hvaremot sekundär-formerna ha slutande m, i Lat. qvarhållet, men i Mös. Göt. upplöst till u (Vergl. Gram. s. 625-633). HOLMBOв går ännu längre. Med huf- vudsakligt stöd af ändelsen mhi uti Prakrit, antager han, att Isl. emk icke står för em ek, utan är ursprungligt (lik-

  1. T. ex. salpom (smörjer), hapem (har).
  2. Jfr. Gesch. II. 885, 886, 888.