Sida:Svenska språkets lagar band 1.pdf/40

Den här sidan har korrekturlästs


xxxii

gissa sig till »lijkligeste meningen.» För Scheffer åter lärer väl icke något gammalt manuskript varit tillgängligt, eftersom han aktar nödigt att upptaga och gendrifva de rörande bokens authenticitet anförde misstankar, och dervid nämner, att trovärdiga personer försäkra sig ha sett en rätt gammal handskrift. Möjligtvis har Scheffer begagnat någon af Bure tagen afskrift, kanske densamma som af C. G. Nordin omtalas, i hans under Ihres presidium utgifna Dissertation: »Monumenta Suiogothica vetustioris ævi falso meritoque suspecta», Upsala 1773, p. 9; eller, hvad troligare är, följt Bures tryckta text, och dervid företagit några ändringar i rättskrifningen (t. ex. återställandet af å till a, teckningen g för gh), icke alltid lyckliga (t. ex. utbytandet af th och dh mot t eller d, der dessa motsvara det gamla þ), och någon gång åtföljda af nya fel, kanske tryckfel (t. ex. IV, Inledn. 9 awenom för owenum, ovänner; III. 4 halwa mera för halwo mera; 47 han för hon, om vrede, — fel som icke träffas hos Bure). Texten har sålunda, genom Scheffers åtgärd, i ett afseende förlorat, hvad den i ett annat vunnit; och då man äfven i Scheffers redaktion uppdagar en mängd förseelser och missförstånd, stadnar man i samma osäkerhet, huruvida de böra tillräknas den gamle afskrifvaren eller Bure. Många äro emellertid påtagliga läsfel. I Nordins ofvannämnda akademiska afhandling blifva, måhända med tillhjelp af Ihres språkkunnighet och fyndiga öga, flere sådana, äfvensom missförstånd af annan orsak, framhafda, och bland dem åtskilliga med fullt skäl anmärkta; t. ex. wanhuxa (hos Bure s. 4 wanhuxat) för umhuxa, annorlek (s. 71) för annorled, nytorua (s. 59) för wid- eller wider-torva. Rigtig är äfven anmärkningen, att lifwat (II. 19 hos Scheffer) bör vara lifnat, d. v. s. lifnaþ, lefnad; men hon drabbar icke Bure, som verkligen har lifnat (s. 20). En hel hop andra, mera förborgade läsfel yppa sig vid en närmare granskning. Så t. ex. IV. 5: 1 skintare, III. 53 skyntare, båda äfven hos Bure, i stället för skiutare (jfr. Med. Bib. s. 126 skiwtare), hastigare, snabbare. Likaså förmodligen II. 14, 38 skyntr