en jemförelsevis yngre afskrift (se hans företal s. 5). Från 1300-talet härstammar dock urskriften, efter den största sannolikhet, icke undanröjd genom något hittills frambragt motskäl; minst genom det att i skriften skulle förekomma ”riksens häfdegömma” i meningen af Riks-arkif; ty ingen ting dit åt fins i Kg. Styr. (hvarom jag förut nämnt II. 312), och då i Bures företal s. 3 talas om ”häfda göma”, afses dermed ett enskildt familj-arkif. Man ser emellertid, huru lätt intygen mot Kg. Styr. åstadkommas. Helt naturligt är ock, att liksom alla de, hvilka på 1300-talet hade skäl att älska valriket, icke skulle bidraga till spridning och bevarande af ett arbete, der motsatsen förordas, skulle de styrande efter Gustaf Adolfs död icke se illa, om skugga kastades öfver en skrift, som enligt den store konungens önskan borde i skolorna ”med flijt barnomen föreläsen warda”, men högt uttalar satsen om stark konungamagt hos en person. Oberoende af den litterär-historiska tvistefrågans öde är den omständigheten, att det ur Kg. Styr. hemtade ordförråd blifvit till största delen bestyrkt af Cod. Bur. eller yngre först i våra dagar bekantgjorda fornskrifter, för att ej nämna den nyss utkomna MELL. Detta ingifver förtroende till de få återstående ord, som ännu stå utan annan borgen än den de hemta från sin egen välbildade fornskrud.
