själf är vid arméen, och när man för de bönder, som beklaga sig öfver att de fått befallning att göra dagsverken, framhåller, att konungen själf, i trots af sin höga ålder, satt sin egen bekvämlighet å sido, så välsigna de honom och uttrycka sin stora belåtenhet, att han befinner sig vid arméen.[1]
Den 9 aug. I detta ögonblick får jag, min bäste grefve, edert bref af den 3 dennes — — — — — Ni har bra rätt uti att säga, att prins Kristians uppförande är obegripligt, ja, det är ännu värre, ty det är löjligt. Jag har med hvarje post meddelat eder alla nyheter ganska utförligt, så att ni verkligen har anledning att säga som Hjortsberg i »Skomakaren», att jag är den allra förträffligaste korrespondent. Jag hoppas, att ni emottagit mina föregående bref, men posterna gå så fasligt långsamt, att edert tålamod verkligen sättes på prof.
Hvad ni berättat mig angående Danmark, synes mig vara ganska troligt, och jag väntar mig en riktig teaterkupp; när sedan kakan skall delas, hoppas jag, att vi också skola få vår del därutaf; jag väntar mig det åtminstone, och man kan ju inte veta, om ej ödet med afsikt låtit denne småkonung få ett anfall af galenskap, för att
- ↑ Drottningen skrifver uti ett bref till prinsessan Sofia Albertina, dateradt Uddevalla den 7 aug. 1814, bland annat: — — — — — Konungen mår utmärkt bra, och det har gjort ett mycket godt intryck, att han är vid arméen, ty då bönderna, som understundom äro missnöjda öfver att nödgas följa med arméen för att skjutsa provianten, endast blifva erinrade om att deras sjuklige konung, som är 65 år gammal, själf är med vid arméen och deltager i fälttåget och att därför äfven de böra underkasta sig någon uppoffring, så blifva de belåtna och säga: »Det är en bra gubbe; vi skola också göra allting för honom.» Det är Hjerta, som berättat mig detta, och han är verkligen icke någon pratmakare eller smickrare.
