Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
102
X.
Från h. m. drottningen till h. exc. herr grefve Ruuth.
Uddevalla den 16 augusti 1814.
Grefve Brahe har anländt som kurir från Fredriksstad med ett bref från kronprinsen till kungen för att omtala, att allt är afslutadt. Fientligheterna hafva upphört. Prins Kristian öfverlämnar nu Norge, och kungen är ändtligen konung af Norge. Prins Kristian har låtit framställa vissa förslag.[1] Generalerna Skiöldebrand och Björnstjerna hafva blifvit skickade för att underteckna öfverenskommelsen,
- ↑ Drottningen skrifver i sina memoarer under augusti månad 1814: — — — Segern var visserligen icke tvifvelaktig, men den skulle nog hafva kostat mycket folk, om norrmännen velat göra motstånd, hvilket troligen äfven hade blifvit händelsen. Då emellertid kronprinsen städse visat den största motvilja för detta krig, som han betraktade såsom ett inbördes krig, emedan de båda rikena ju borde blifva förenade i gemensam vänskap, upptog han med den största tillfredsställelse de förslag, som blefvo framställda. Herr Tank och prästen Hount hade blifvit skickade till prins Kristian för att försöka förmå honom till ett efter de förhandenvarande omständigheterna mera lämpadt handlingssätt. Han hade till en början förefallit mycket bestämd att icke vilja ingå på någonting, men sedan de förklarat för honom, att kronprinsen genom sina operationer ofelbart skulle lyckas omringa honom och hela hans här, tycktes han blifva något mera medgörlig. — — — Möjligen var det fruktan och de öfvertygande skälen, som förmådde honom att vilja uppgöra en konvention, så att han verkligen var klok nog att framställa ett förslag, hvaröfver kronprinsen blef mycket belåten, då han hoppades att sålunda möjligen i godo kunna få ett slut på oenigheterna. Han utnämnde därför två generaler, som fingo i uppdrag att begifva sig till Moss för att underhandla med prins Kristian.
