återvände han till Moss och sedan till Fredriksstad. Vi hafva icke erhållit några vidare underrättelser, och vi veta icke heller, om upploppet är slutadt eller huruvida han (Björnstjerna) återvändt eller icke; vi hafva likväl förnummit, att
att i händelse af oroligheter kunna inkallas. För öfrigt gjorde borgerskapet militärtjänst så väl i staden som på Akershus fästning.
Prins Kristian, som återkommit till Kristiania och bebodde ett landställe alldeles utanför staden, skickade några timmar senare en af sina adjutanter till general Björnstjerna för att bedja honom taga sin tillflykt till prinsens hus uti Kristiania, där han antagligen skulle vara uti större säkerhet, men regeringen, som fruktade, att svenskarne skulle kunna blifva utsatta för flera förolämpningar, lät bedja honom att aflägsna sig från staden och först återkomma, sedan lugnet blifvit återställdt. Björnstjerna ansåg sig böra gå in därpå, och afreste, sedan regeringen skaffat honom hästar, samma natt samt afskickade en kurir med berättelse härom till kronprinsen. I Moss inväntade han kronprinsens vidare befallningar. Denne gaf genast amiral Cederström order att med en del af sin eskader begifva sig till Kristiania redd samt befallde general Boije att med sin division marschera emot staden för att erbjuda hjälp emot upprorsmakarne, men regeringen tackade så mycket härför och förklarade, att den hoppades på egen hand kunna hålla folkmassan i styr. Man har trott, att detta uppror endast var tillställdt för att man ville blifva utaf med svenskarne, som man mycket ogärna tycktes se därstädes, men de våldsamheter, som begingos, hade nog ej ägt rum, om det ej äfven gifvits en annan anledning härtill, eller att man var missbelåten med herr Haxthausen, därför att han i sin egenskap af generalkommissarie för norska arméen icke försett denna med nödig proviant. De norska trupperna hade nämligen hvarken proviant eller försvarsmedel, och man anklagade honom att hafva uraktlåtit att tillgodose arméens behof utan i stället hafva behållit de penningar, som han för detta ändamål fått lyfta. Jag vet icke, om anklagelsen var befogad, ty det är ju möjligt, att det mött svårigheter att anskaffa det nödvändiga till följd af den allmänna brist och den hungersnöd, som den pågående blockeringen af hamnarna och den felslagna skörden förorsakade uti landet.
Kronprinsen afvaktade uti Fredrikshald ytterligare underrättelse och erhöll från Björnstjerna ännu en rapport, hvars innehåll var af beskaffenhet att oroa honom ganska mycket. En matros hade nämligen kommit till Moss, och antingen därtill föranledd af verklig förskräckelse eller också endast af håg att utsprida rykten, förklarade
