Sida:Sverige och Norge, 1814.djvu/136

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
132

antagligen böra vara i medio eller slutet af denna månad. Jag vet verkligen icke, hvad jag skall säga rörande kungens hälsotillstånd, ty egentligen befinner han sig ganska bra, äter och sofver ordentligt; det gifves dagar, då han talar och rör sig obehindradt, men andra däremot, då han hvarken kan göra det ena eller det andra; somliga ögonblick kan han minnas allting och uppfattar äfven allt, men ibland är hans minne fullkomligt borta, och då är han så nedsatt till kropp och själ, att man skulle kunna tro honom vara trettio år äldre, än han verkligen är. Gud låte det icke inträffa, att konungen blifver sittande i en stol och blifver sådan, som fordom konung Fredrik var, hvilken ju icke visste, till hvem han talade eller hvad han själf sade. — Jag är emellanåt förtviflad öfver detta hans tillstånd, som synes mig så mycket mera oroande, som han verkligen, när vi kommo hit, tycktes vara bättre och liksom tio år yngre; men detta har kommit nu efteråt, sedan årstiden blifvit mindre vacker än förut, hvilket gör, att jag mycket fruktar för vintern samt att han möjligen skall blifva sängliggande eller fastspikad vid sin stol utan att kunna röra sig.

Konungen har ovillkorligen velat resa till Fredrikshald, och det har till och med varit fråga om att jag skulle följa med dit, men jag tror just icke, att kronprinsen gärna skulle önska det, ehuru han visserligen utaf artighet svarat, att det skulle vara honom ett stort nöje att se konungen därstädes. Detta förslag väcktes under de första dagarna efter kronprinsens återkomst, men vi hafva sedan lyckats öfvertala kronprinsen att förmå konungen att i stället återvända till Stockholm; man önskar nämligen, att samtliga statsråden skola deltaga uti de beslut, som måste fattas