med afseende på den norska regeringsformen för att åstadkomma, att densamma blifver likformig med den svenska.
Det tyckes nu vara meningen, att konungen, om hans hälsa det tillåter, skall komma att vistas en eller två månader (om året) uti detta rike. Kronprinsen har högt förklarat, att alla norrmän önskade det. Hvad som emellertid är säkert, det är, att kronprinsen ämnar fara dit, så ofta som han kan, ty detta land tyckes vara så mycket efter sin tid, att man är tvungen att försöka att göra allt, hvad man kan, för att civilisera detsamma. Emellertid äro vi ännu kvar härstädes, utan att någonting blifvit vidare bestämdt om huru det skall blifva, och det är ganska lång tid kvar till den 7 oktober, då det är bestämdt att ständerna skola sammanträda. Se här, min bäste grefve, de nyheter, som jag kan lämna eder härifrån.
Den 2 sept. I dag synes konungens hälsotillstånd vara ganska godt. Vädret bidrager äfven härtill, ty det är härligt. Adjö! Jag måste sluta nu. Om någonting blifver afgjordt rörande vårt öde före nästa postdag, skall jag då meddela eder det, eller i annat fall från Göteborg, om vår afresa härifrån skulle helt hastigt blifva bestämd. Emottag försäkringar om min synnerliga högaktning.
I tidningarna har ni säkert redan läst, att Te deum blef sjunget här uti kyrkan dagen efter kronprinsens hitkomst. Det var ofantligt mycket folk i kyrkan vid detta tillfälle. Hela berättelsen om fälttåget blef uppläst, och vi afgåfvo våra tacksägelser för detsammas lyckliga afslutande samt för att konungen och kronprinsen blifvit skonade.
Som jag hade glömt att omtala detta, har jag velat tillägga det, innan jag tillsluter detta bref.
