Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
134
Ännu ett par ord! Det tyckes nu vara alldeles bestämdt, att någon resa till Fredrikshald icke kommer att äga rum utan att så väl konungen som vi alla andra uti nästa vecka skola fara till Göteborg, dit kronprinsen äfven skall följa med oss. Han har, oss emellan sagdt, redan börjat att skrifva den norska författningen, d. v. s. de ändringar, som äro nödvändiga för att få densamma att passa ihop med vår. Det är Valerius, som skrifver.[1] Engeström och Adlercreutz deltaga uti öfverläggningarna, och jag tror verkligen, att prinsen själf tager liflig del uti arbetet, äfvenså
- ↑ Drottningen skrifver i sina memoarer under augusti månad 1814: — — — Genast efter sin ankomst till Uddevalla talade kronprinsen med kungen rörande de åtgärder, som måste vidtagas för att kunna gifva en liberal form åt den regeringsform, som man skulle föreslå det norska stortinget; prinsen lät efter sin diktamen nedskrifva de förändringar, som han hade beslutat uti den redan vid riksdagen i Eidsvold antagna norska konstitutionen. Det var en sekreterare uti inrikesdepartementet, vid namn Valerius, som fick detta arbete uti uppdrag och satte upp de fattade besluten, under det att general Adlercreutz och grefve Engeström voro närvarande vid öfverläggningarna. Denne Valerius var en mycket kvick karl, som hade studerat vid akademien men som, efter att hafva lämnat denna, haft en rätt egendomlig karriär; han blef nämligen, alldenstund han var skicklig sångare och musiker, aktör vid stora operan i Stockholm. Han skref äfven vers och var mycket bildad samt i synnerhet hemmastadd uti statskunskap, historia, konst och vetenskaper. Han tog emellertid afsked från teatern, efter att hafva misslyckats som aktör, och alldenstund han redan förut hade varit anställd som kopist uti civildepartementet, ägnade han sig därefter åt en mera aktad bana. Efter att vid revolutionen haft tillfälle att utveckla sin förmåga och sina kunskaper blef han snart därefter anställd såsom revisionssekreterare uti civil- och finansdepartementet och utnämndes att vara föredragande i statsrådet uti statssekreterarens frånvaro. Hans skicklighet och hans förmåga gjorde, att han blef använd uti särskilda uppdrag och tilldrog sig äfven kronprinsens uppmärksamhet, hvilken icke trodde sig kunna göra ett bättre val för det föreliggande arbetet, som han också utförde med både skyndsamhet och förstånd. Han utnämndes sedan att såsom sekreterare följa de kommissarier, hvilka uti kungens namn skulle underhandla med stortinget rörande Sveriges och Norges förening.
