kronprinsens penna, var skrifven på franska, blef den öfversatt till både svenska och norska. Meningen var, att den skulle blifva spridd uti Norge samtidigt med eller om möjligt någon tid före de svenska truppernas intåg uti landet. Denna proklamation var ett fullständigt uttryck af den frihetskänsla, som är ett så utmärkande drag hos kronprinsen. — — —
Så snart konungen erhöll kännedom om att Norge blifvit afträdt, uppgjorde han den planen, att han om möjligt under sommarens lopp skulle fara dit för att låta kröna sig, hvilket beredde honom mycket nöje att tänka på och hvarom han därför också dagligen talade med den allra största tillfredsställelse. — — —
Kort före grefve Essens afresa till Vänersborg, där han hade sitt högkvarter, som han dock hade för afsikt att förflytta till gränsen för att lättare kunna åvägabringa föreningen, erhöll han underrättelse om att en adjutant, som konungen af Danmark afsändt till prins Kristian och hvars ditresa genom Sverige på alla sätt blifvit underlättad, hade återvändt men tagit vägen öfver Göteborg för att direkt fara till Köpenhamn, emedan han antagligen fruktat att blifva utsatt för förfrågningar vid fältmarskalkens högkvarter, om han kommit öfver Vänersborg. Under resan till Kristiania lär han hafva gifvit till känna sitt missnöje med att konungen af Danmark afstått från ett rike, som under århundraden tillhört hans krona. Det berättades, att han vid sin återkomst, då han passerade våra förposter, varit mycket förbehållsam och talat föga samt ej ens velat besvara några af de frågor, som gjordes honom. I alla städer, som han passerade, iakttog han samma uppförande, hvaröfver man dock icke var särdeles förvånad, då man
