XIX.
Från h. m. drottningen till h. exc. herr grefve Ruuth.
Vid min ankomst hit i förgår emottog jag, min bäste grefve, edert bref af den 3 i denna månad från Marsvinsholm, på hvilket jag skyndar mig att svara. Det är alldeles säkert, att vi icke komma till Skåne på återresan till Stockholm; årstiden är för långt framskriden, och kungens hälsotillstånd skulle antagligen ej tillåta det; ännu är dock obestämdt, huru länge som vi skola stanna här. Uti mitt senaste bref af i tisdags omtalade jag för eder kronprinsens planer samt hvad som stod i sammanhang med hans resa till Stockholm. Tyvärr, min bäste grefve, hafva de personer, som varit prins Kristians rådgifvare, lyckats utmärkt väl.[1] Gud låte kronprinsens stora godhet blifva erkänd och icke belönad med otacksamhet, samt måtte den erkänsla, som
- ↑ Drottningen skrifver i sina memoarer under september månad 1814: — — —En herr Holten var den egentliga själen uti allting och ledde fullständigt denne svage och okunnige prins; han hade såsom prins Kristians privatsekreterare åtföljt honom från Köpenhamn samt åtnjöt hela hans förtroende; när prinsen blef vald till konung, utnämnde han honom till statssekreterare, till följd af hvilken befattning han hade reda på allting, som skedde. Herr Rosencrantz, en broder till den danske utrikesministern och som ägde stora jordagods uti Norge, var äfven en denne konungs ifrige anhängare i förhoppning att kunna rädda Norge åt Danmark; han var för närvarande statsråd, därtill utnämnd af den så kallade konungen strax efter hans val. Det förhållande, hvaruti han stod
