XX.
Från h. exc. herr grefve Ruuth till h. m. drottningen.
Allerunderdånigst.
Jag tillstår, att jag ej kunnat vänta mig, att eders kungl. majestät så ofta skulle göra mig den nåden att skrifva mig till. Skulle min underdåniga tacksamhet kunna ökas, så skedde det visst. Emellertid får jag den nåden att nu tacka för graciösa brefven af den 26 augusti och den 1 i denna månad. Det gläder mig ofantligt, att eders majestäts hälsa är god, och Gud låte det så fortfara. Men det bekymrar mig däremot att finna konungens hälsa så mycket vacklande. — — — — — — — — — — — — —
De nouveller, som eders majestät är så nådig att meddela mig, äro bra intressanta. Jag hade nu ej förmodat, att norrmännen skulle cabrera sig vidare, men då så är, vet jag ej, om för mycken godhet gör den önskade verkan. Ett ohyfsadt folk torde kanske fordra att handteras med mer allvarsamhet. Värst är, om brist på lifsmedel skall förminska styrkan emot dem, tills dess allting är afgjordt. I öfrigt är jag ganska glad att höra tanken vara att amalgamera bägge rikenas regeringsformer. Om folken skola vara ett, böra de ock styras efter lika lagar, åtminstone de fundamentala. Det öfriga kan komma efter och kommer också förmodligen.
Jag hoppas det ena och andra under en så vis styresman. Måtte den högste förvara hans dagar, det är min
