Sida:Sverige och Norge, 1814.djvu/155

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

151

XXI.

Från h. m. drottningen till h. exc. herr grefve Ruuth.

Göteborg den 11 september 1814.

Hofmarskalken Platen har berättat mig, att herr Bagge i morgon bittida ämnar afresa till Helsingborg och därstädes hoppas få träffa eder; jag begagnar mig därutaf för att skrifva några ord till eder, herr grefve, och lämna eder de nyheter, som vi härstädes erhållit. Först och främst är nu grefve G. Löwenhielm återkommen från Petersburg^[1] och har träffat kronprinsen uti Örebro; han

↑ Drottningen skrifver uti sina memoarer under juli månad 1814: — — — Kronprinsen skickade grefve Gustaf Löwenhielm till kejsaren af Ryssland för att underhandla om de norska angelägenheterna under förhoppning att kunna få understöd utaf en rysk armé, han önskade äfven få hela Kiel-traktaten annullerad för att med anledning utaf det förmodade upproret från prins Kristians sida (hvilket dock i själfva verket icke kan anses såsom ett uppror, emedan han uti detta hänseende erhållit befallningar från konungen af Danmark) kunna fritt få förfoga öfver Pommern till Sveriges fördel — — —. (September månad 1814): — — — Grefve G. Löwenhielm gjorde alla möjliga försök att få träffa kejsar Alexander, hvilken efter intåget i Paris hade stannat kvar där en tid för att med sina trupper betrygga Ludvig XVIII:s återval, hvarefter han, sedan trupperna fått order att i korta dagsmarscher begifva sig hem, i sällskap med konungen af Preussen besökt London, och öfver Holland och Tyskland återvändt till Ryssland, för att längre fram begifva sig till den kongress, som skall sammanträda i Wien under november månad. Före sin afresa från Paris hade kejsaren gifvit general Suchtelen befallning att skyndsamt begifva sig utaf till kronprinsen, som han också träffade uti Uddevalla, och underrättade om att kejsaren, hans herre, vore beredd att göra allt för att få Kiel-traktaten respekterad.

[151-1-1] Drottningen skrifver uti sina memoarer under juli månad 1814: — — — Kronprinsen skickade grefve Gustaf Löwenhielm till kejsaren af Ryssland för att underhandla om de norska angelägenheterna under förhoppning att kunna få understöd utaf en rysk armé, han önskade äfven få hela Kiel-traktaten annullerad för att med anledning utaf det förmodade upproret från prins Kristians sida (hvilket dock i själfva verket icke kan anses såsom ett uppror, emedan han uti detta hänseende erhållit befallningar från konungen af Danmark) kunna fritt få förfoga öfver Pommern till Sveriges fördel — — —. (September månad 1814): — — — Grefve G. Löwenhielm gjorde alla möjliga försök att få träffa kejsar Alexander, hvilken efter intåget i Paris hade stannat kvar där en tid för att med sina trupper betrygga Ludvig XVIII:s återval, hvarefter han, sedan trupperna fått order att i korta dagsmarscher begifva sig hem, i sällskap med konungen af Preussen besökt London, och öfver Holland och Tyskland återvändt till Ryssland, för att längre fram begifva sig till den kongress, som skall sammanträda i Wien under november månad. Före sin afresa från Paris hade kejsaren gifvit general Suchtelen befallning att skyndsamt begifva sig utaf till kronprinsen, som han också träffade uti Uddevalla, och underrättade om att kejsaren, hans herre, vore beredd att göra allt för att få Kiel-traktaten respekterad.

[1]