Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
175
lycka har blifvit beseglad.[1] Man måste likväl erkänna, att det på sätt och vis kan vara bra, att kungen låtit sig väljas, ty därigenom har all anledning till vidare anspråk upphört, alldenstund de lämnat sig fullkomligt frivilligt.
Kronprinsen skulle afresa[2] till Kristiania som i går
- ↑ Drottningen skrifver i sina memoarer under oktober månad 1814: — — — — På detta sätt häfdes dock de största svårigheterna att erhålla detta rike, ehuru det varit lyckligast, om det blifvit ett helt med Sverige, nu hafva däremot de båda folken ingalunda samma intressen, som de skulle hafva haft, om de erhållit en gemensam regeringsform och samma lagar, och hvartdera riket kommer att handla alldeles för sig själft, hvarigenom spelrum kan lämnas åt intriger att uti en framtid kunna utöfva ett visst inflytande på det helas väl, och det kan inträffa, att det ena folket kommer att motarbeta det andras beslut. Svenskarne äro också i allmänhet föga belåtna med att föreningen icke blifvit fullständigt genomförd. Man måste likväl hoppas, att genom ett klokt förfaringssätt och med en kraftig regering en sådan anordning skall blifva möjlig. Såsom ett bevis härför kan ju anföras, att kejsaren af Österrike äfven härskar öfver trenne olika folk på en gång, hvilka hvar för sig hafva sina egna lagar och sina särskilda vanor, ty österrikarne hafva icke samma lagar som ungrarne och dessa åter icke desamma som invånarne i Böhmen, men icke desto mindre skulle intet af dessa folk vilja afskudda sig oket, utan de äro alla tillgifna det österrikiska huset.
- ↑ Drottningen skrifver i sina memoarer under november månad 1814: — — — — Det var den 8 i denna månad, som kronprinsen begaf sig åstad, åtföljd af sin son förutom endast af en del utaf sin stab samt en mycket liten svensk eskort, bestående af några få hästgardister, som alltid brukade åtfölja honom. Han låg öfver natten i Moss och intågade följande dag i den norska hufvudstaden, som fordom bar namnet Opslo. Öfverallt emottogs kronprinsen med den lifligaste glädje, och den allmänna belåtenheten var verkligen större, än han hade vågat hoppas. Han skrifver också uti ett bref till Stockholm, däri han omtalar sin ankomst till denna stad, följande: »Jag har gjort mitt intåg i Kristiania, och jag har blifvit emottagen på ett sätt, som öfvergick alla mina förväntningar; staden var illuminerad, garnisonen var uppställd utmed gatorna, och mängdens hurrarop öljde mig ända till slottet.» — — — Dagen därpå begaf sig
Karl XII stupade, när han sökte verkställa föreningen mellan detta rike och Sverige. — — — — — — — — — — — Charles Jean.
