Sida:Sverige och Norge, 1814.djvu/63

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

H. M. drottning Hedvig Elisabet Charlottas brefväxling med H. Exc. herr grefve E. Ruuth juli—november 1814.




I.

Från h. m. drottningen till h. exc. herr grefve Ruuth.




Stockholm den 1 juli 1814.

Då eder måg i morgon reser till Skåne, begagnar jag mig af detta tillfälle för att tillskrifva eder och berätta hvad som tilldrager sig härstädes. En herr Morier har kommit direkt från England för att försöka få prins Kristian att taga reson,[1] men sedan han nu blifvit ett slags

  1. Härom skrifver drottningen under juni månad 1814 i sina memoarer: — — — Det beslöts, att man skulle anmoda de fyra allierade makterna att skicka fullmäktige till Norge för att försöka i godo underhandla till Sveriges förmån. Då den engelska nationen alltid har svårt att blanda sig uti kabinettens politik, utan att parlamentet först blifvit rådfrågadt, ägde därstädes långa öfverläggningar rum angående de norska förhållandena. Oppositionen i England, som alltid sätter sig emot ministären, tog därstädes mycket ifrigt parti för norrmännen och sökte med sina liberala idéer bevisa, att Sverige handlade orätt i att vilja tvinga denna nation till en förening emot dess vilja. Då den engelska ministären alltid är synnerligt mån om att kunna bevara sitt inflytande, vågade den icke alltför häftigt motsätta sig oppositionens önskningar. Engelsmännen hafva