Sida:Sverige och Norge, 1814.djvu/66

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
62

Nyheterna från Buonaparte förmäla, att han har blifvit galen. General Bertrand, som åtföljt honom, har återkommit och berättat detta. Kronprinsen tror, att det är förställning (»sémagrée») och att han blott låtit utsprida detta för att lättare kunna få kännedom om hvad som tilldrager sig och därefter kunna vidtaga sina mått och steg. Under tiden har f. d. kejsarinnan Marie Louise ganska opasslig och sjuk anländt till Wien. Hon har besökt sin mormoder, drottningen af Sicilien, som för närvarande lär vistas i Wien; då hon vid detta tillfälle bar på sig Bonapartes porträtt, gjorde denna henne förebråelser häröfver, men Marie Louise svarade, att, om hon icke hade uppoffrat sig och gift sig med honom, så skulle hela den österrikiska monarkien varit förlorad, därför kunde hon ej heller inse, hvarför hon icke nu uti hans olycka skulle för honom bevara den ömhet, som hon visat honom under lyckans dagar. Hon lär äfven hafva helt öppet yttrat, att, så snart hon blifver friskare, ämnar hon uti sin sons namn sätta sig uti besittning af sitt nya rike, d. v. s. Parma och Piacenza, och att hon därifrån hoppas kunna besöka sin gemål. Ni skall få se, att, om det blifver möjligt, kommer nog denne man att

    om, när England tog denna ö. Kronprinsen var missnöjd, att de ej af Frankrike fordrat penningeersättning, men saken kunde ej numera hjälpas. — — — Genom de ifrågavarande distrikten blef visserligen förlusten af Guadeloupe rikligen ersatt, alldenstund jordmånen där var mycket fruktbar och deras produkter skulle kunna bereda oss stora fördelar, men det var emellertid länder, som måste organiseras, hvilket skulle fordra mycken möda och stora omkostnader för att däraf kunna draga nytta. Kronprinsen hade därför gärna velat få behålla Guadeloupe. — — — Utaf dessa skäl (skrifvet i december) var han icke heller ovillig att gå in på Englands sedermera framställda förslag att betala en ganska betydlig summa pengar i utbyte, då holländarne hade pretentioner på dessa besittningar och England till dem önskade återlämna desamma, utan antog det med nöje.