III.
Från h. m. drottningen till h. exc. herr grefve Ruuth.
Jag har just denna morgon, min bäste grefve, emottagit edert bref af den 7 i denna månad och skyndar mig att besvara detsamma, då det är den sista postdagen, som jag är kvar i Stockholm, ty ändtligen efter all ovisshet, om man skulle resa eller när man skulle resa, har det blifvit bestämdt, att konungen och jag afresa om måndag den 18 i denna månad. Jag började verkligen nästan tro, att resan icke skulle blifva utaf. Konungen reser öfver Gripsholm, Strömsholm och Örebro till Uddevalla, jag däremot öfver Nyköping, Vingåker och Skara, där jag skall stanna öfver en dag för att låta konungen passera för att icke råka ihop med hans svit, och sedan skall jag på lördagen eller söndag morgon vara framme uti Uddevalla. Konungen har förklarat, att han ämnar deltaga uti det angrepp, som kommer att äga rum med flottan. Han har gifvit amiral Puke order om att han önskar gå ombord på en fregatt, och man skulle göra honom dödligt bedröfvad, om man skulle försöka afhålla honom härifrån. Det enda sättet att emellertid undvika, att han blifver utsatt för någon fara, är att gifva den officer, som skall föra fregatten, befallning att icke alltför mycket närma sig till elden. Konungens beslut är värdigt hans ädla och tappra själ, men det vete Gud, huru hans hälsa skall kunna tillåta det. Kronprinsen har gillat detta beslut och har äfven låtit skrifva till alla kårer och till och med till främmande
