Sida:Sverige och Norge, 1814.djvu/8

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
6

där han härskat och som han velat låta spela rollen af ett nytt Rom och där han i stället för att söka ett stöd uti sina undersåtars kärlek endast kunnat bibehålla makten med tillhjälp af lögn, våld och brott. Detta bedragna folk har trott sig äga frihet, men frihetens heliga namn och nationens ära hafva blott varit irrbloss, hvaraf han begagnat sig för att söfva nationens egen inneboende kraft. Handel och näringar hafva undergräfts uti detta land genom ett eröfringssystem, som kräft våldsamma medel, och genom dessa stora arméer, hvilka beröfvat föräldrarne deras barn och arbetet dess armar. Hela världen bländades af denna så illa förvärfvade ära, och de framträngande segerrika franska trupperna fingo öfverallt föreskrifva lagar, hvilka det ansågs som ett brott att våga motsätta sig, och det syntes vara en galenskap att icke genast frivilligt böja sig under det odrägliga oket. Det var blott uti hemlighet man vågade sucka, och det hade blifvit såsom en tryckande nödvändighet att lida uti tysthet. Napoleons öfvervälde hade också med säkerhet förblifvit ostridigt, om han blott kunnat iakttaga någon måtta, men hans högfärds öfvermod och hans ärelystnad måste ovillkorligen till slut förbereda hans fall.

Af alla makter var England det enda land, som ännu vågade göra honom motstånd, då däremot alla andra makter voro honom underdåniga och lydde hans vilja. Under sådana omständigheter fogade ödet, att ett fattigt och på alla tillgångar utblottadt land, som syntes vara nära sin undergång, genom en enda mans snille skulle komma att på ett kraftigt sätt medverka till en förändring uti sakernas läge. Sverige, som fordom intagit en framstående ställning uti Europa, var visserligen för egen del numera endast