Forster är den ende af kommissarierna, som jag sett; de andra äro redan afresta efter att endast hafva farit igenom staden. Herr von Steigentesch ämnade den 16 vara framme i Wien; herr Orloff, ryssen, och herr Mårtens, preusaren, voro två personer, hvilka man försäkrade hade sina egna intressen att söka åstadkomma fred på hvad villkor som helst. De togo sig visserligen en annan ton efter att hafva sett vår armé och lärt känna kronprinsens beslutsamhet, och det var därefter, som Forster föreslog, att de skulle göra ett sista försök och återvända till prins Kristian, som dock var fåfängt. Kronprinsen inväntade icke deras återkomst utan tågade in i landet, och ni känner hvad som följde.
Kl. 2 samma dag. I detta ögonblick kommer Lövenskiölds bror, som varit i Strömstad i går. Man hade då slagits på grefve Essens kårs sida. En bror till Sparre, som är kammarherre hos mig, har blifvit sårad; hittills hafva vi dock lidit ringa förluster, men det ser ut att blifva alvarsamt. Jag hade trott, att det hela blott skulle blifva en barnlek, men ty värr finner jag, att man ej kan lita härpå. Lövenskiöld berättade för mig, att man slagits bra och att vi hade fått flera sårade men att vi hade tagit krigsfångar till ett antal af omkring femtio. Som ni finner utaf brefutdragen har man äfven hört kanondån från hafssidan, och jag förmodar, att, då brefven förmäla att Kragerö skulle angripas, det var detta som man hörde och att vi således snart kunna få underrättelser därifrån. Jag skall icke afsluta detta bref förrän med posten i morgon, då jag troligen får något mera att tillägga.
5 augusti kl. 1. Då jag i morse kl. 9 ensam gick till badet, kom en hästgardist med ett bref till mig från
