kronprinsen, hvaraf jag sänder eder ett utdrag, liksom äfven af ett bref till grefve Engeström.[1] Vi hafva således nu fått
- ↑ Utdrag ur ett bref från kronprinsen till drottningen dateradt
Svinesund den 4 aug. 1814: — — — Fredriksstad är intaget af
svenskarne; jag antager, att Kongstens fästning, som behärskar denna
stad, ej skall dröja att gifva sig. Kungen hade i går den
tillfredsställelsen att se sina trupper intaga Kragerö. Hans Maj:ts närvaro bidrog
att öka angreppets skyndsamhet, hvilket kostade oss endast två
man. Fredrikshalds fästning bombarderas sedan i går. Jag har i
dag gifvit befallning, att det skall skjutas med glödgade kulor,
och jag hoppas, att den snart skall gifva sig eller också blifva
förstörd.
Utdrag ur ett bref från kronprinsen till grefve Engeström dateradt Svinesund den 4 augusti 1814: — — — Intagandet af Kragerö är af synnerlig betydelse för våra operationer. Sandels, och Posses divisioner rycka framåt, i dag äro våra förposter vid Hafslund på vänstra stranden af Glommen. I allmänhet är befolkningen och särskildt bönderna gynnsamt stämda emot Sverige.
Drottningen skrifver i sina memoarer under augusti månad 1814: Den 3 på morgonen började angreppet emot Kragerö. Generalamiralen Puke hade till konungen framställt förslag rörande dispositionerna för detta angrepp, hvilket denne godkände och fick sedan blifva åskådare däraf. Grefve G. Mörner landsteg på öns östra sida med 2000 man understödda af kanonslupar under befäl af kronprinsens adjutant, öfverste Wirsén. Öfverste Haij landsteg samtidigt på västra sidan med 1000 man, likaledes understödd af kanonslupar under befäl af öfverste Bruncrona. Öfverstelöjtnant Nordenskiöld närmade sig med en del af flottans officerare, som ej voro använda på annat håll, kadettkåren och en mängd matroser samt landsteg med dessa på södra sidan, understödd af några mindre fartyg från skärgårdsflottan. Fienden gjorde endast ringa motstånd, hvarefter den drog sig tillbaka och staden Fredriksstad anmodades att öfverlämna sig åt de svenska trupperna, men då den norske kommendanten vägrade, lät major Klercker en bataljon kanonslupar och bomb-fartyg skjuta på staden. Kanonaden varade ungefar en och en half timme, hvarefter den lilla skansen till slut hissade den hvita flaggan till tecken på fred, och besättningen på Kragerön öfverlämnade sig såsom krigsfångar. Kapten Elfving bemäktigade sig batteriet och tog några kanoner. Fredriksstads öfverlämnande påskyndades genom kapten Qvists raskhet; han närmade sig med några kanonslupar mot fästningen och hoppade i land för att fästa den svenska flaggan
