Den här sidan har inte korrekturlästs
58
Balker — Bana orþ.
...
Banaman, m. baneman, dråpare. U.* SM.* sander b., a) sann, verklig dråpare; b) )( haldbani och raþbani, SM.*
Bana orþ, banorþ, n. (Isl. banaorð) 1) banemans namngifvande, anklagelse för dråp. giva manni b., angifva någon som dråpare; vita l. vinna b. a hænder manni, bevisa en sådan angifvelse; viþer -þi ganga l. -þi viþer ganga, vidgå angifvelsen, bekänna dråpet, VG.* 2) dräpande, dråp. næmpna þrea (mæn) til b., ɔ: såsom dråpare, VM.* — Rask (Anvisn. till Isl. s. 196) anser senare delen af d. o. endast vara en i flera Isl. ord förekommande ändelse, då ordet endast skulle betyda dråp; men
