baþum, VG.* leþa af -dum sær, n. till fångesman, se Leþa. föra eþ sik af -dum, aflägga ed, ÖG.* vitnæ manni fæ fran handæ, Sk.* — Jfr. Harms-, Vreþs hand; Jæmnaþa hænder.
...
Handaværk, handværk, handaværki, handværki n. 1) gärning som verkställes med händerna. fa fiorlæsting, döia &c. af manna l. mans -kum, ɔ: genom människors l. en människas gärningar l. vållande. VG.* ÖG.* U.* SM.* ME.* Chr.* eig kom þæt af hans -kum, VG.* rinder elder af mans -kum viþari &c. VM.* ai gingin hennar h. til, ɔ: våldsam gärning (som kunnat vålla barnets död), G.* þæt man lægger sit h. op a, ɔ: gör med sina händer, VM.* synis þæt a likinu . . mans h., ɔ: märke af våldsam behandling, ÖG.* (manna l. ængun) h. ær l. synis a (liki), U.* SM. B. 8: pr. not. 43; M. 20: 1; 22: 1; 27: 5; VM.* varþa sinum -kum, ÖG. B. 17: 1; U.* SM. B. 19: 2; VM. II. B. 24: 1; ME.* varþa þy (n. fæ) firi sik ok sinum -kum, ÖG. B. 26: pr. not. 22. liggia ogilder af l. a sialfsins -kum, ÖG.* 2) ett med händer gjordt verk, t. ex. en brunn, fiskdamm, qvarn &c. VG.* ÖG.* SM. B. 19: 3, 5. hus æller annur h. (manna), SM.* ME.* St.* fæ kan koma i mans h., ɔ: snara l. annat giller för vilda djur, ME.* Chr.* fa döþ &c. af (mans) -kum, ÖG.* Jfr. Handaværka drap. — handaværk och -værki förekomma om hvartannat med samma bem:er; och då dat. pl. -kum kan hänföras till hvilken af nämnda nominativer som hälst, så kunna dessa ej skiljas åt såsom särskilda ord. Jfr. Handvirki.
...
