Hæræþ, hæræþe, se Hæraþ.
Hæskaper (hasskaper, ÖG. hærskap, Sk.
Chr. huskaper, Chr. hiskepr, G.
hi-,
hiidskaper, ME. Chr. i yngre hss.), m.
de olika former, hvari d. o., som dock
under dessa former och med olika
bemärkelser synes vara det samma,
förekommer, vitna att eg. betydelsen af
dess första stafvelse länge varit
okänd; och då ordets olika bem:er ej
synas stå i förbindelse med de olika
sätt, hvarpå det skrifves, så kunna
dessa olika former ej åtskiljas, utan
måste hänföras till ett och samma ord,
hvars ursprungliga form troligen varit
hiu- l. hiskaper, som närmast
öfverensstämmer med Isl. hjú, hjon, hvaraf
hjúskapr, hionalag, l. AS. hiwa, hushåll,
hvaraf hiwscipe; men Isl. herskapr,
krigsväsende &c., hör icke hit; i D. skrifter
förekommer hærskap, herske, hæske,
hædske, och i D. folkspråket finnas ännu
liknande ord i bem. af husfolk (se Mb.
D. Gl. o. hædske och Dial. L. o. hæske);
häske, häsk, häskap har äfven
bibehållit sig i bem. af hushåll, matlag, på
några orter i södra Sverige (Rz. s. 285;
PM. o. häske). 1) hæskaper, hiskepr,
familj, husfolk, hus. 'agha baru i h.,
hema i husum ok h., allitt., vræka bröt
leghoman af h. ok af vist sinni, VG.*
lit kristna barn sin ok h. sin allan, G.*
2) hasskaper, hæskaper, huskaper, ett
helt härads invånare. siter alder h. qvar,
ɔ: underlåter att betala mordgäld, ÖG.*
ME.* Chr.*; då hela häradet skulle betala
mordgäld, kan alder h., )( man, här icke
betyda ett hushåll, ehuru, då på sist
anf. st. tillägges: gælde thera del ut
af mordgældet, detta tyckes visa att
förf:ne af Chr. förstått d. o. så, att
därmed menas de som bo i samma hus
l. gård, hvilket också de gamle öfvs:rne
antagit; men Abr. anmärker vid
häskaper (såsom det läses i gamla edit. af
Chr.): ”härmed förstås hela häradet”,
hvilket är riktigt, ehuru ordet icke i
sig själft, såsom han tror, betyder
härad. 3) hærskap, område, land l. gård
som lyder under någons välde, Sk.* 4)
hærskap, herrskap, herrar. för sit h., =
til hærræ sinnæ, ɔ: konungens l.
ärkebiskopen, Sk.* alt hymerikes h., ɔ: de
aflidna helgonen, hvilka äro föremål för
katolska kyrkans afgudadyrkan, Chr.*
Hæsle, n. (af hasl; Isl. hesli) hasselbuskar. -les hug, SM.*
Hæsle skogher, m. hasselskog. SM.*
Hæstafoþer, n. hästfoder. VG.* ÖG.* SM.* ME.* St.*
Hæstakorn, n. hafre. ÖG.* SM.* ME.* St.* Chr. Kg. 24: 1
...
