...
Högha byr, m. gammal by, som ända från hedniska tiden varit bebygd. h. ok af heþnu bygder, allitt. VG.* h. ok heþnu byr ÖG.* h. )( afgærþis byr, ÖG.* En yngre hs. af VG. har höxter byr; men förra delen af d. o. är ej af adj. högher, utan af subst. högher, grafhög (jfr. Ih. Gl. oo. hedenhös, hög); då n. våra hedniska förfäder begrofvos i högar, har däraf följt att, sedan dessa minnen af den hedniska forntiden ensamma qvarstodo, orden högher och heþna blefvo nästan likbetydande. Jfr. Höghæ man.
Höghæ man, m. hedning, eg. en människa som är begrafven i hög. Sk.* Jfr. Högha byr.
Höghe sylf, n. silfver, som är funnet i en ättehög. Sk.*
Högher (haugr, G.), m. 1) hög, kulle. ÖG.* 2) särskildt: grafhög. ÖG.* Jfr. Hult, Högha byr, Æta högher.
...
