Den här sidan har inte korrekturlästs
503
Qvælia — Ra.
...
Qvæþa (impf. qvaþ; koþ för qvoþ, VG.), v. a. (Isl. qveða) säga. G.* han koþ (ej þu koþ, jfr. Bihanget o. hvar), VG.* q. ia viþer, VG.* ÖG.* VM.* Sm.* q. ne l. nai viþ, VG. I. K. 8: 2; A. 10; G. 9: 7. &c.; G.* Jfr. Ja-, Ne-, Oqvæþi; Oqvæþins orþ, -viter.
Qvæþia (qveþia), f. (af qvæþa) 1) utsaga, det som någon säger. þæt ær q. konungs &c., så säga de, därom äro de ense, VG. II. G. 15. 2) helsning. sændir allum . . (guds) -iu &c. VG.* Sk.* helsar alla . . mæþ guþs -iu ok sina, U.* SM.*
R.
...
