Sida:Sverigesnational05stoc.djvu/102

Den här sidan har korrekturlästs

Karl Gustaf af Leopold


“Slukande yppighet tvinas och dö,
hjärtan och altaren ges religionen,
oskuld och seder i dräkter af snö
 skina kring tronen.

“Sanningen fri utan skrytande hot
hedra palatsen och nalkas från kojan,
ilskan, som härmar den, — under dess fot
 bita i bojan.

“Frihet och trygghet, af välmåga närd,
famnas och dansa kring blomstrande länder,
straffguden trampa sitt obrukta svärd,
 släppt ur dess händer.

“Så skall han styra, och förstarnas ätt
lära af honom att tronerna pryda,
folken med skyddad, men lagbunden rätt
 lära — att lyda.

“Larven af sannings och frihetens vän
fåfängt blir mer af förstöraren länad;
konungakärlek på jorden igen
 vakna, förtjänad.

“När efter vapnens mångåriga dån
våidskraften kämpande sviktar och tynas,
då skall han skänkas dig, hjältarnas son,
 då skall han synas.

“Hamnar af fäder, dem senaste värld
ännu skall ge den beundran de kräfva,
skola kring vaggan, med kronor och svärd,
 skyddande sväfva.


98