Sida:Sverigesnational05stoc.djvu/104

Den här sidan har korrekturlästs

Karl Gustaf af Leopold


Nedstig till dem i vår mötande famn,
fridsdrott, som lofvar åt saknande bygder
under en farfars odödliga namn
 guldtidens dygder!

Dock, du är ej (tackom himlarnes bud!)
endast för hoppet ett föremål blifven:
du är på en gång af ödenas gud
 bådad — och gifven.

Väntade barn! Om min önskan är hörd,
om du i dröm ej blott visas åt jorden,
är du den Gustaf, hvars lyckliga börd
 firas af norden.

Ren kring ditt hufvud jag diktmolnet ser
skingras som skyar, dem vindarna sprida:
sanningen ohöljd står kvar, att ej mer
 lämna din sida.

Lyckliga, bönhörda fädernesland,
skynda med blomster, låt kransarna knytas,
innan af ryktenas väntande hand
 lagrarna brytas!


⁎              ⁎

ÖGONKAST PÅ NATUREN.

Oupphörligt, dag från dag,
o natur, du dig förnyar;
jordens grönska, luftens skyar,
allt har ungdom och behag.


100